Det är ett dumt förslag som regeringen borde ha stoppat bra mycket tidigare.
Kommersiella byggnader definieras som byggnader som inte är bostadshus och värms upp med energi, samt har en parkeringsyta för 20 bilar eller fler på samma tomt. Finns det inte uppritade parkeringsplatser tar regelverket sikte på om det ryms 20 bilar eller fler.
Det här innebär att en stor del av landets mataffärer, hembygdsföreningar, kyrkor och idrottsplatser senast nyårsafton ska ha installerat minst en elbilsladdare. Något som, på goda grunder, mötts av kritik från i stort sett alla utom storstädernas elbilförare.
Sveriges Radio berättar om hur Öljehults samhällsförening utanför Ronneby kan behöva läggas ner på grund av kravet. ”Spontant känns det som att det blir väldigt kärvt ekonomiskt, om vi ens kan reda ut det”, förklarar föreningens ordförande Magnus Olofsson.
Enligt Riksidrottsförbundet, som vill att kravet skjuts upp, kommer föreningar behöva prioritera bort ungdomsverksamhet för att ha råd att bygga laddstolpar. Småförsamlingar knorrar också. ”Alla andra saker tycker jag personligen skulle vara bättre att lägga pengarna på än en laddstolpe”, förklarar Rickard Karlsson, ordförande för kyrkan Alliansförsamlingen i Skärstad, för SR.
År 2027 ökar bördan ytterligare. Då ska krav om en laddpunkt på var tionde parkeringsplats och att hälften av platserna ska vara förberedda för en laddpunkt träda i kraft.
Infrastrukturminister Andreas Carlsson (KD) har efter kritiken sms:at SR och berättat att regeringen ”arbetar skyndsamt med att se över kravet på laddstolpar”. Är det inte fel ordning?
Regeringen kan inte slentrianmässigt låta sådant här passera och först efter att civilsamhället stått för konsekvensanalysen försöka ändra i efterhand. I synnerhet inte när ministerposten innehas av KD som under valrörelsen hade väldigt hög svansföring i landsbygdsfrågor.
För det är ett illa genomtänkt krav som riskerar att bli en tung börda för många aktörer ute i landet. Dessutom speglar det en djup brist på förståelse för de ekonomiska och praktiska realiteter som präglar livet utanför storstäderna.
På landsbygden kämpar redan små handlare och föreningar med att få verksamheten att gå runt. Kostnaden för laddaren, kringliggande infrastruktur, löpande kostnader för drift och underhåll kan vara skillnaden mellan att överleva och lägga ner.
Därtill kommer frågan om den faktiska nyttan. Många på landsbygden har inte råd att investera i en dyr elbil. Kravet på laddpunkter blir därmed ett meningslöst påbud som inte fyller något reellt behov.
Det här borde svenska makthavare veta om. Facit finns ju. 2005 års krav på att bensinmackar skulle erbjuda etanol också innebar en omfattande mackdöd – främst på landsbygden. Att regeringen inte började agera förrän efter kritiken är ett underbetyg av dess förmåga att förutse och hantera konsekvenserna av sin egen politik.