Att Gotland inte har råd med en ny ishall just nu kan inte ha kommit som en överraskning, ens för Visby/Roma hockeyklubb.
Efter att politiker och tjänstemän varit samlade och knådat den hårda ekonomin och ältat olika investeringar som behöver göras, så kom så slutsatsen från regionstyrelseförvaltningen; det planerade ishallsbygget måste pausas.
Fritids- och kulturstrategen Per Wallstedt säger:
– Vi ser att regionen har en ansträngd ekonomi just nu.
Visby Romas sportchef André Lundholm säger:
– Tråkigt. Vi hade hoppats på ett positivt besked i dag.
Ja, hoppas kan man ju, för André Lundholm har sannolikt rätt i att det inte blir billigare att bygga ishall eller ”multifunktionshall” för att man väntar. Men siffrorna är så hårda. Region Gotland väntas gå back 264 miljoner i år. Regionens lån bara växer. Och i det läget kommer Visby Roma och vill att regionen ska ta ett lån åt föreningen. Att den tänkta summan 258 miljoner är otäckt lik summan för årets samlade minus är en tillfällighet. Men beloppen är brutala. Och upplägget har varit tveksamt från början. Och det har inte ens skett något försök att mörka den hemmasnickrade lösningen.
I regionstyrelsens januariprotokoll i år står: ”För att Region Gotland inte ska hamna i ett läge där en upphandling av byggnationen, i enlighet med LOU, behöver göras har utredningen sett över vilka avvägningar och gränsdragningar som behöver göras.”
Ja, det betyder till exempel krav på marknadsmässiga grunder för lånet.
Att det behövs en ny ishall i Visby verkar alla överens om, men vägen dit är kantad av pengabrist och juridik som kanske inte medger den lösning en majoritet i regionstyrelsen tänkt sig, tillsammans med Visby Roma HK.
Regionstyrelsen har valt att stå på med ”avsiktsförklaringen” med Visby Roma hockey om att vara bank. Detta trots att regionen har koll på att Lindesberg kommun startade ett riskkapitalbolag för att sedan låna ut pengar till olika företag, fick det laglighetsprövat av Förvaltningsrätten som bedömde att det inte var en kommunal angelägenhet att låna ut pengar till enskilda företag.
Att försöka runda regler genom att göra det hela till ett föreningslån - ja, ni hör. Vilken kommuninvånare som helst kan överklaga och hallen riskerar att stjälpa.
Det har ju annars verkat så raka spåret-aktigt. Genomtänkt. Till och med med sponsorfinansiering löst, från självaste Eric D. Trojaborg Holding AB med redarfamiljen Nilsson, huvudägare i Gotlandsbolaget, har ju flaggat för att gå in som storsponsor med minst 35 miljoner kronor.
Men det räcker inte. Hur ska Visby Roma kunna betala? Hur ska regionen kunna betala om inte Visby Roma kan?
Likabehandling. Ett så viktigt ord. Vi ska vara lika inför lagen. Beslut ska inte fattas godtyckligt. Det finns ramar och regler. Och lagar. Om en aktör får ett besked om vad som gäller, borde andra aktörer få samma. Om inte regionen kan agera bank åt utvecklingsbolaget i Burgsvik för ett lån på 1,5 miljoner, så förstår jag inte hur regionen kan agera bank åt en hockeyförening för 258 miljoner.
Jag kanske argumenterar likt en svidig sudergute, men jag förstår inte juridiken här. Regionen måste väl, baske mig, göra lika för alla? Annars får utvecklingsbolaget i Burgsvik starta en underförening när de ska rusta sin hamn. Då kanske pengarna kommer.
Tillbaka till vattenkramandet ur stenen. Det går inte att pressa ut vatten ur stenen, oavsett hur mycket kraft eller övertygelse som används. Men i sagorna går det. Från min barndom minns jag historien om pojken som åt ikapp med jätten och lurade honom.