I historieböckerna kommer året 2024 alltid att förknippas med att Sverige gick med i Nato. För oss som upplevde året kändes kanske inte själva undertecknandet som en radikal händelse. Det var en teknikalitet efter en långvarig process där Sverige steg för steg närmat sig den västliga alliansen.
Medlemskapet innebär att Sverige är tryggare än tidigare. Nu kan vi enkelt be andra om hjälp. Mot detta finns invändningen att risken ökar att Sverige dras in i ett krig när vi nu lovat att komma andra till hjälp. Det är dock en hypotetisk invändning som bygger på antagandet att Sverige skulle kunna stå utanför en konflikt mellan Nato och Ryssland. Invändningen bygger också på den moraliska värderingen att Sverige borde se på om Ryssland angriper till exempel Norge och Finland.
Under mellandagarna blev vi påminda om tryggheten alliansen innebär av ingen mindre än Peter Hultqvist (S). Som försvarspolitisk talesperson för Socialdemokraterna kräver han att regeringen skulle öppna för att aktiverande av Natos artikel fyra, och därmed kalla alliansens medlemmar till samtal om hur de ryska provokationerna i Östersjön ska bemötas.
Det är rätt ryggmärgsreflex. Säkerhet byggs tillsammans med andra. Demokratier måste hålla ihop. Det är förstås särskilt glädjande att Peter Hultqvist anslutit sig till den uppfattningen. Han som under sin tid som försvarsminister ett tag försökte göra sig till personlig garant för att Sverige aldrig skulle gå med i Nato.
Anledningen till Peter Hultqvists utspel var händelserna i Östersjön under julen. I finska viken bordade finländska marinen ett fartyg ur den ryska så kallade skuggflottan. Sannolikt hade Eagle S som fartyget heter sysslat med sabotage på Östersjöns botten.
Samtidigt som detta moderna drama pågick visades SVT:s julsatsning ”Whiskey on the Rocks” som bygger på händelserna i Karlskrona Skärgård 1981. Mer än 40 år skiljer, men grunddragen i Sveriges geopolitiska situation är desamma. Stormakten på andra sidan Östersjön visar att den inte respekterar småstatens gränser.
I det historiska perspektivet är därför Sveriges läge i dag är betydligt bättre än det var år 1981. Då var Östersjön kringgärdat av lydstater till den sovjetryska diktaturen. Sverige och Finland befann sig rent geografiskt öster om den järnridå som sänkts över kontinenten. Direkt söder om händelserna i Karlskrona skärgård fanns Polen som just höll på att försöka slå ned på solidaritetsrörelsen.
I dag är Polen en demokrati som står upp mot ryska provokationer och har ett starkt försvar. I Baltikum finns tre stabila demokratier. Genom Nato är Sveriges försvar samordnat inte bara med dessa länder, utan också med våra nordiska grannländer.
Risken är nog stor att 2025 kommer att vara säkerhetspolitiskt oroligt i Sveriges närområde. Dock kommer vi inte att stå ensamma.