För de problem som finns löser vi inte genom att ställa krav på lönenivåer. De som arbetskraftsinvandrar i dag gör det enligt de regler som finns, som bland annat säger att löner och villkor ska vara i nivå med kollektivavtal, allt under aktuellt fackförbunds insyn.
De som fuskat och betalat låga löner utanför regelverket kommer sannolikt att fortsätta fuska och ge tusan i att följa några regler.
De flesta fack instämmer i arbetsgivarsidans kritik mot det nya mer än fördubblade lönegolvet.
LO håller dock med Tidöpartierna och i en artikel i tidningen Arbetet säger LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson: ”En oreglerad arbetskraftsinvandring är fullkomligt förödande för arbetare och lågavlönade”.
Ett märkligt uttalande eftersom valet aldrig har stått mellan ett höjt lönegolv och en helt oreglerad arbetskraftsinvandring.
Genom att politiken nu gått in och satt en lönenivå för svensk arbetsmarknad har en gräns passerats för den svenska modellen som innebär att det är parterna som kommer överens om lön och villkor.
Kanske är LO positiva för att en given konsekvens borde vara att sätta minimilöner i samma nivå för andra grupper. Många skulle nog bli väldigt glada för en lägstalön på 27 360 kronor.
Det är den nivå som en arbetsgivare måste betala för arbetskraft utanför EU, 80 procent av medianlönen i Sverige. Man har också antytt att nivån kommer att höjas till 100 procent av medianlönen, vilket innebär 34 200 kronor.
Det verkar som att alla ska kastas ut med badvattnet för att en liten andel bryter mot lagen. SD-matematiken gäller. Den som grundar sig på att utlandsfödda är överrepresenterade i brottsstatistiken och där man bortser från att det inte betyder att de flest utlandsfödda begår brott.
Tvärtom, andelen bland utrikes födda mellan 16-64 år som jobbar är 71 procent. Att övriga inte har en sysselsättning betyder inte att de begår brott, lika lite som det betyder att svenskar utan arbete är kriminella.
Frågan kom upp vid måndagens regionfullmäktige genom en interpellation ställd av Anna Andersson (C) till regionstyrelsens ordförande Meit Fohlin (S).
I Meit Fohlins svar framgår att det inom regionens egen verksamhet är 40 anställda som berörs. Det kan man tycka är lite men om man lägger till det faktum att det i dag saknas folk så är 40 personer många. Och som nån i debatten sa, varför ska hederligt folk straffas och bli av med jobbet för att det finns de som fuskar?
Jesper Skalberg Karlsson (M) gjorde ett engagerat inlägg där han framhöll arbetskraftsinvandringen som i stort sett försumbar för svenskt lantbruk och alla andra branscher som uttryckt stor oro för rekryteringsproblematiken.
Totalt i landet berörs cirka 1 200 personer inom gröna näringar enligt arbetsgivarorganisationen Gröna Arbetsgivare i tidningen ATL.
Claes Jonsson är ordförande för Sveriges Mjölkbönder och säger i samma artikel att han gissar att av deras 3 000 mjölkproducenter berörs cirka 50 större gårdar av de nya reglerna: "Bristen på arbetskraft är ett ökande bekymmer. Det är fler och fler gårdar som behöver ta in arbetskraft utifrån".
Ett argument för Tidöpartierna är att vi har många arbetslösa i Sverige som borde ha dessa jobb istället för invandrad arbetskraft.
Som om inte de allra flesta företagare helst skulle slippa det arbete det innebär att istället lita till arbetskraftsinvandring.
Men visst, det ska bli mycket intressant att se staten tvinga folk att utbilda sig inom lantbruk. Särskilt svenskt är det dock inte.