Vattnet är ett farligt gift, vilket omger Visby stift.
Falstaff, fakir, skrev så i sitt ABC redan i slutet av förrförra seklet.
Jag vet inte om vattnet blivit mer eller mindre hälsovådligt sedan dess, men nu tycks det finnas mer gift i själva stiftet än i vattnet som omger det. Konflikterna avlöser varandra, liksom domprostarna, och biskop Thomas Peterssons möjligheter att göra något åt situation stukas just nu av att han själv är under prövning av biskoparnas ansvarsnämnd. Det är svårt att ta spjärn mot söndrande krafter på en ranglig plattform.
Visby stift är ett udda stift som, beroende på hur man räknar, antingen är det klart minsta eller det överlägset största. Ön är liten jämfört med de andra stiften men ansvaret för Svenska kyrkan i utlandet är ju på sätt och vis globalt.
Jag undrar om man inte i Visby stift är i färd med att iscensätta sin egen upplösning. Stiftets existens är sedan länge ifrågasatt och i ett sådant läge är det ju ständigt uppblossande konflikter inte ett bra sätt att främja stiftets fortlevnad. För en utomstående är det svårt att ens begripa vari konflikterna ens består och jag är inte alls säker på att det är så mycket lättare för en insider.
Kyrkans Tidnings opinionschef Jonas Eek var för en dryg månad sedan inne på att man borde överväga att låta något annat stift ta över Visby stifts fögderi. Jag gissar att ön och Svenska kyrkan i utlandet i så fall kan komma i olika händer.
När medlemmar i Svenska kyrkan, som på dagens insändarsida, skriver om att de tänker lämna efter 78 år, så blir det ju smärtsamt tydligt hur förtroendet för Kyrkan har påverkats.
Är församlingarna och pastoraten utanför domkyrkoförsamlingen ens speciellt angelägna om att Visby stift ska bestå i nuvarande form? Företrädare för dessa har ju redan tydligt fjärmat sig från domkyrkoförsamlingen och betonat att de inte präglas och plågas av den typ av bråk och illvilja som råder där. Vore det inte en lisa för landsbygdens pastorat och församlingar att bli en del av ett större stift? Kommer de ens att protestera om det skulle bli högaktuellt att avskaffa Visby stift? Skulle de till och med välkomna en sådan organisationsförändring?
Nästa år fyller Visby stift 450 år. Det har överlevt bland annat trettioåriga kriget, nationalitetsbyte, rysk ockupation, industriella revolutionen, två världskrig, skiljandet på kyrka och stat (nåja) och långtgående sekularisering. Det återstår att se om stiftet överlever korrosionen från insidan.