Riksdagspolitiker som är skrivna i ruckel, hos släktingar eller på behörigt avstånd från resten av sin familj, samtidigt som de tar ut ersättning för dubbelt boende, är ingen nyhet. Gång på gång, oftast i samband med val, har vi fått ta del av märkliga bostadslösningar och uttag av ersättning för riksdagsledamöter och det verkar inte heller ta slut.
Men vad är det då som ligger bakom att riksdagsledamöter är mantalsskrivna på märkliga ställen? Min teori är att omvärlden och livet förändras på ett sätt som riskerar att försämra politikerns möjligheter att fortsätta en politisk karriär hen klamrar sig fast vid. Det kan vara förändrade familjeförhållanden eller förändrade omständigheter kring den valkrets man tillhör.
När du kandiderar till kommunfullmäktige måste du bo inom kommunens gränser, men den begränsningen finns inte gällande kandidatur till riksdagen. Där är det partiernas olika organisationer som beslutar vem som ska stå på listan.
Det finns åtskilliga exempel på riksdagsledamöter som kandiderat på en lista långt ifrån sin egentliga bostadsort, men det rör sig ofta om välrenommerade topp-politiker som även kan göra att fler röstar på just det partiet i den valkretsen. Vanliga normala riksdagsledamöter skulle riskera sin politiska karriär om de skulle flytta till en ny valkrets.
Så om en riksdagspolitikers familjesituation förändras på hemorten och hen tvingas byta bostad kan man ta den enklaste vägen. Exempelvis genom att skriva sig hos föräldrar, syskon eller i någons sommarstuga. Alltför att kunna hålla sig kvar vid sitt uppdrag.
Värre blir det i de fall då familjen flyttar till Stockholm och man enligt skatteverkets regler måste folkbokföra sig där familjen tillbringar mest tid. Eller när politikern hittar kärleken i Stockholm där bägge tillbringar större delen av sin tid. Hur ska politikern då göra för att kunna ha kvar sin kandidatur i sin hemkommun?
Inget av detta är ett försvar för brott mot skatteverkets regler eller att riksdagsledamöter tar ut ersättning som i vissa fall kan ifrågasättas rättsligt, men alltid rent moraliskt. Och som Eva Bofride förtjänstfullt beskriver det, i gårdagens ledare på sidan här bredvid, borde en riksdagsledamot med sin höga lön inte ha några problem att hitta en vettig bostad.
Just när det gäller politiker som avslöjats med märkliga ställen att folkbokföra sig och samtidigt ta ut ersättning för dubbla boenden, kan jag inte påminna mig att det förekommit ledamöter från Miljöpartiet. Kan det vara så att Miljöpartiets unika system, där deras ledamöter bara får lov att sitta i riksdagen maximalt tre mandatperioder, gör det svårt att göra politisk karriär i MP? Att deras ledamöter inte behöver folkbokföra sig på udda ställen för att kunna hänga kvar i politiken, då de ändå avsätts efter hand då deras tid är kommen?
Det är naturligtvis den enskilda riksdagsledamoten som har ansvar för att följa folkbokföringslagen, men även partierna har ett stort ansvar hur de organiserar sin verksamhet och sitt nomineringsarbete. Partierna behöver antingen fundera över hur de kan minska suget att göra politiken till en karriärmöjlighet eller förändra sina nomineringssystem. För det är partierna som har skapat politikernas folkbokföringsproblem.