Det har röstats om statsminister 14 gånger sedan 1976. Efter valet då avgick statsminister Olof Palme (S). Hans motståndares tre partier hade fått majoritet i riksdagen. I omröstningen om ny statsminister, Thorbjörn Fälldin (C), röstade C, M och L (då Folkpartiet, FP) för. S och VPK röstade emot.
Partierna har olika linjer i omröstningar om statsminister. S röstar alltid nej till statsministrar som inte kommer från egna partiet, som i fallet 1976. En gång har partiet gjort undantag.
Det var 1978 då partiet lade ned rösterna för liberalen (folkpartisten) Ola Ullsten som regeringsbildare. Då röstade bara Folkpartiet, FP, ja med 39 ledamöter. S och C lade ned rösterna. M och VPK röstade nej.
Det behövs bara att en majoritet av riksdagens ledamöter inte röstar emot en statsminister för att denne ska godkännas. I andel av mandat i riksdagen, drygt en tiondel, blev Ullstens regering den svagaste sedan 1930-talet.
Ledamöterna från S och VPK röstade emot Fälldin som regeringsbildare för en ny trepartiregering 1979 och för tvåpartiregeringen med C och L (FP) 1981.
När Stefan Löfven (S) röstades fram som statsminister 7 juli i år röstade S och MP ja, 116. C och V lade ned rösterna, 60. M, KD, L och SD röstade nej, 173. Ingen ledamot var frånvarande. En avhoppare från L lade ned rösten.
Denne är nu ersatt av en från L, så M, KD, L och SD har 174 mandat. Om Magdalena Andersson (S) ska bli statsminister måste alla 175 i S, MP, V och C rösta ja, lägga ned rösten eller vara frånvarande. Ingen får rösta nej.
De borgerliga partierna brukar lägga ned sina röster om de finner att valresultatet har lett till att en socialdemokratisk statsminister kan utöva makt. C, M och FP/L lade ned rösterna för Palme som regeringsbildare 1982 och för Ingvar Carlsson (S) 1986, efter mordet på Palme.
Lade ned rösterna gjorde C även efter valet 1994 för Ingvar Carlsson och i mars 1996 efter att Göran Persson blivit partiledare för S. För övrigt lade alla fyra borgerliga partier, och MP, ned sina röster då Persson efterträdde Carlsson 1996. S och V röstade ja.
C, liksom de tre andra allianspartier, lade också ned sina röster efter valet 2014. Det enda parti som röstade nej till Löfven (S) som regeringsbildare då var Sverigedemokraterna.
Fram till 1996 röstade V (VPK) ja till socialdemokrater som regeringsbildare. Efter det har V lagt ned rösterna i omröstningar om S-statsminister, som 2014, 2019 och i juli 2021 (21 juni 2021 när V med SD, M och KD fällde statsminister Löfven var det en misstroendeomröstning).
M röstar emot S-statsminister om partiet tycker att annan regeringsbildare vore bättre, som efter regeringskrisen 1990. Då röstade även Liberalerna (FP) nej.
Liberalerna (FP) var enda parti som röstade nej 1994. Partiet tyckte att Ingvar Carlsson då borde ha bildat en regering med S och FP (L). 1994 lade M ned sina röster, likt C och KD.
MP lade ned sina röster för en S-statsminister 1990, 1994 och 1996. På senare år har MP haft linjen att partiet ska ingå i en regering och då rösta ja till den.
2014 fick V ett budgetsamarbete med S-ledda regeringen. 2019 fick V inte det. V lade ned sina röster motvilligt trots att en del krav inte blivit tillgodosedda eller var oklara i status, LAS och marknadshyror för nya lägenheter.
M och KD lade ned rösterna för S-statsministrar 1994 och 2014. 2019 och i juli 2021 röstade de nej.
Partierna har skärpt sina linjer hur de röstar om statsminister. Grundlinjen efter 2014 verkar vara att rösta nej om inte inflytande erhålls. Avtal eller överenskommelse krävs för att det ska bli åtminstone nedlagd röst. Det försvårar regeringsbildande.