För min del noterades ett tydligt ändrat tonläge där udden riktades mycket mer mot personerna än mot förd politik. Något vi vant oss vid i sociala medier och från Sverigedemokraterna men som nu anammades av framför allt den samlade Tidö-falangen.
Ebba Busch var den som talade högst och mest uppskruvat mot framför allt Magdalena Andersson men också mot den tidigare samarbetspartnern Annie Lööf.
Så sent som för nån vecka sedan satt migrationsminister Maria Malmer Stenergard (M) i en tv-intervju och på fullt allvar satte Annie Lööf som ansvarig för den oro och otrygghet som nu råder i många utanförskapsområden.
Detta som ett svar på hur ministern möter den oro som många med utländsk härkomst nu upplever när forna allianspartierna anammat Sverigedemokraternas invandringspolitik och rasism och främlingsfientlighet breder ut sig.
Beklämmande är ett ord som ingen behöver slå upp i nån ordbok.
Den här morgonluften som Tidö-avtalet öppnat för alla som anser att vissa aldrig kommer att vara välkomna här, hur svenska de än är, blir synlig i en intervju i Aftonbladet med Centerpartiets nya partiledare Muharrem Demirok.
Han har varit föremål för hatare i sociala medier tidigare men nu växlades dreven upp mot honom och hans turkiska rötter.
Det faktum att Demirok är muslim har också med all önskvärd tydlighet satt fingret på den stora okunskap som råder kring hur de flesta muslimer lever.
"De flesta är sekulära muslimer som lever ett liv där religionen tar väldigt liten plats" förklarar han i intervjun men konstaterar att många sätter likhetstecken mellan islamism och islam.
Något annat som är svårt är humor. I dag lyfter ingen på ögonbrynen åt begreppet "vita kränkta män", alla känner till vilken grupp man menar och att det inte menas att alla vita män är kränkta...
Men att som muslimsk man våga skämta om vita kränkta män visade sig vara mer än denna grupp kunde tåla. Det förvandlades till att Centerpartiets nya partiledare "hatar vita män". Att han dessutom hade mage att skämta om konspirationsteorin om ett muslimskt övertagande av världen fick topplocket att implodera när man tog skämtet på allvar.
Såna här tramserier syntes inte bara i trollens inlägg utan från personer som mycket väl visste att det var trams men som ändå eldade på brasan.
Den här taktiken att sakta och envetet jobba för att undergräva företroende för politiker är något som fram tills nyss de högsta företrädarna sett sig för goda för. Ett problem är att taktiken förr eller senare slår tillbaka på en själv.
Det största problemet är dock att det undergräver tilltron till alla politiker och därmed vår demokratiska stabilitet.
Partiernas ledningar borde sluta en anständighetspakt där man tar tydligt avstånd från smutskastning av varandra, oavsett vem det handlar om.
Även om man inte är direkt inblandad borde varje tillfälle tas för att stå upp för varandra och ta avstånd från försöken att undergräva tilltron till politiken och politikerna.
Kritik och retorik får gärna vara vass, det är inte ett dugg svårt att hålla gränsen för när polemik övergår i fula påhopp och rena desinformationsangrepp.