Som jag tidigare nämnt har Socialdemokraterna ett stort pedagogiskt problem. I söndags höll statsminister Stefan Löfven (S) sitt traditionella jultal, denna gång här på Gotland. Det var ett tal där Löfven framträdde mer som partiledare för Socialdemokraterna än som statsminister. Det var ett tal som i mycket svarade upp mot den kritik som den S-ledda regeringen fått från såväl medlemmar som sympatisörer. Kritik att regeringen har gett efter för mycket för samarbetspartiernas krav och då främst Centerpartiet och Liberalernas krav. Det var ett tal som förklarade bakgrunden till den politik som nu förs och vad alternativet skulle ha varit. Men det var också ett tal där Löfven lyfte fram den politik som Socialdemokraterna vill föra, men som man i dag saknar majoritet för i riksdagen. En politik som bygger på ett gemenskap och solidaritet. En politik som minskar klyftorna. Det var helt enkelt ett bra tal av en socialdemokratisk partiledare. Nu gäller det bara att fortsätta på den vägen, för väljarna har ännu inte förstått skillnaden på regeringens politik och den politik som Socialdemokraterna vill föra.
Vilket antiklimax det blev i går. Här har man laddat och blivit i det närmaste överväntandes på att få svar på frågorna kring den upphandling som gjorts för bland annat färdtjänsten och så blir det inget svar. Eva Nypelius (C) som fått frågan genom en interpellation av Tommy Gardell (S) hade förhinder och samtliga interpellationer som var ställda till henne blir framskjutna till februarimötet.
Jaja, den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.
En fråga som gjorde att mötet ändå drog ut på tiden var Mats Sundins (S) interpellation till Rolf Öström (M) om våld i nära relationer. I våras äskade socialförvaltningen om 3,75 miljoner kronor för att kunna sjösätta en ny organisation för arbetet mot våld i nära relationer. En organisation som skulle tillgodose de krav som finns på bland annat ett rättssäkert bemötande för de som drabbats av våld i nära relation. De pengarna fick förvaltningen inte i den budget som den borgerliga minoriteten och med Sverigedemokraternas stöd röstade igenom. Nu hade Mats Sundin valt att fråga socialnämndens ordförande Rolf Öström hur arbetet med att säkra den rättssäkerhet som förvaltningen uttryckte sina farhågor för i våras har gått. Öströms svar var inte mycket till svar, vilket även syntes i den ström av debattörer som plötsligt drogs till talarstolen. En av debattörerna var Meit Fohlin (S) som hade ett bra tips till Öström. Att redan från början ge ett uttömmande, sakligt och innehållsrikt skriftligt svar på interpellationer, så man slipper debattera i onödan och prata förbi varandra. Men frågan om vad som gjort för att säkra upp den farhåga som förvaltningen hade i våras förblev obesvarad.