För spridas ska det ju. Både för att det inte går att stoppa och för att det behövs för att även sprida immunitet mot viruset.
Det viktigaste är att vi gör allt vi kan för att sjukvården ska hinna med, att riskgrupperna skyddas så långt det bara är möjligt.
Allt det vi tvingas försaka påverkar oss på många sätt, både som individer och som samhälle. Det allra mesta kommer vi att kunna återuppta när viruset härjat klart. Men hjärtat vill ju brista när man läser om anhöriga som inte kan säga farväl till nära och kära innan de dör.
Oroväckande många vill också tona ner och rent av håna den oro för vår samhällsekonomi som är högst närvarande. Som att ekonomi inte spelar nån roll för hur vi ska klara krisen.
Det är en läxa som kan bli dyrköpt.
Att Almedalsveckan nu sannolikt ställs in är ett väntat men otroligt oönskat beslut. Veckans betydelse för Gotland går inte att överskatta och alla krafter måste genast sättas in för att det inte ska bli ett abrupt slut utan bara en paus i veckans historia.
Gotland kommer att drabbas oerhört hårt ändå så detta var ännu en sten på redan tung börda.
Reaktionerna efter beslutet att veckan ställs in visar också vilken oerhörd betydelse veckan har för många i hela landet. Det visste vi redan men det är bra att få kvitto på det i en tid där somliga börjat muttra om att veckan bara är ett kommersiellt jippo.
Viktigare än veckans rykte är dock alla de företag som till stor del är uppbyggda på alla jobb de har före, under och efter veckan. Om inte dessa företag överlever så blir det väldigt svårt att genomföra veckan nästa år. Infrastrukturen som byggts upp med åren och är ett välsmort maskineri skulle vara decimerat och risken är att tillgång och nivå på förväntad service sjunker.
Så den oplanerade möjlighet man fått att tvingas uppdatera veckan för att återkomma i modern och ny tappning nästa år är förvisso positiv, men priset känns för högt om det innebär att många företagare tvingas lägga ner eller använda alla sina resurser för att överleva dit.
Hur blir sommaren om smittspridningen eskalerar så att våra rörelsemönster även inom ön begränsas? Hittills har man ju kunnat hoppas på att viss skada kan repareras genom att vi gotlänningar semestrar hemma och ser till att gynna alla de företag som är beroende av sommarturismen.
Idén med presentkort är bra och något vi alla kan hjälpa till med utifrån vår egen förmåga. Man kan köpa ett presentkort på en middag, en hotellnatt eller något annat som man kan utnyttja vid ett senare tillfälle men som ger företagen en omedelbar intäkt.