Stella Österling är en av årets sommarpratare.
Stellas start i livet var inte helt lätt. Hon föddes i Belarus och blev allvarligt sjuk som spädbarn. Situationen var för tuff för hennes biologiska mamma och Stella placerades på barnhem. Två år gammal adopteras hon av en svensk familj. Till en början trivs hon bra i ett tryggt och lyckligt hem. Men så börjar Stella få utbrott och det blir stökigt i skolan. Hemma avlöser bråken varandra.
Utan problem med alkohol eller droger eller ens i närheten av kriminalitet hamnar hon i samhällets vård. Först motvilligt frivillig vård sedan med tvång. På plats blir hon inlåst, avklädd och nedbrottad. Ibland isolerad. En rädd och ensam 14-åring. Mobilen tas ifrån henne. Ångesten ökar och ingen vuxen förklarar vad som ska hända och varför. Vid ett tillfälle blir hon spottad på av en manlig personal, men vågar inte anmäla.
Stellas historia är ett vittnesmål. Men det finns många fler. Gruppen Sistjejer startade som ett Instagram-konto. En rörelse av och med tjejer som har erfarenhet av SiS. Syftet är att vara opinionsbildande, informerande och stödjande. En tjej berättar i ett inlägg: ”Jag håller på att kvävas och ingen lyssnar på mig. Försöker sluta självskada men det går inte så länge jag bor här.”
Att hamna på SiS-hem är något av de farligaste en ung tjej kan råka ut för. Långt värre än att gå hem själv på natten. Många har utnyttjats, utsatts för våld och några har dött. Senast en flicka som tog livet av sig på ett SiS-hem i Skåne i måndags. Forskaren Ronja Helénsdotter bekräftar bilden i Ekot utifrån en forskningsstudie om hur boende på SiS-hem mår. Det finns en ökad dödsrisk för tvångsomhändertagna och ingen grupp blir påverkad positivt av att tas om hand under tvång.
SVT rapporterade nyligen om granskning av SiS-hemmen som Riksrevisionen gjort. Där framkommer att personalen saknar rätt utbildning och ibland är direkt olämplig. Man har dålig anpassning till individuella vårdbehov. Det är också stora skillnader mellan olika särskilda ungdomshem. Tvångsvården av barn och unga brister på alla plan.
Statens institutionsstyrelse själva däremot. De håller flaggan högt och skryter om att de finns till för de mest utsatta och sårbara i samhället: ”När andra alternativ inte har fungerat finns vi där för både samhällets och individens bästa.” Falskare självbild är svårt att hitta. Därför är det utmärkt att regeringen vill lägga ned myndigheten. En utredning tittar just nu på en ny form av verksamhet. Det krävs mycket för att återupprätta förtroendet. Utsatta unga behöver få rätt stöd och hjälp av utbildad personal. Inte tvärtom som det är nu.
Socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall har mycket att ställa till rätta. En första viktig uppgift handlar om upprättelse och ersättning till en ny generation vanvårdade unga. 2011 bad dåvarande barn- och äldreminister Maria Larsson en äldre grupp barnhemsbarn om ursäkt och lovade ekonomisk ersättning. Då trodde man att det var ett mycket mörkt kapitel i svensk historia som aldrig skulle upprepas. Men nu är vi här igen.
Stella Österling avslutar sitt Sommarprogram med en tydlig markering: Barn ska ej bestraffas, de ska skyddas. Hon kräver upprättelse till alla vanvårdade. Hör du det socialtjänstministern?