Många av oss lever i tron att lärare får möjlighet att återkommande vidareutbilda sig i de ämnen i vilka de undervisar. Fortbildning måste ju vara en del av läraryrket – för hur ska man annars kunna lära ut det senaste till nästa generation?
Tyvärr verkar idealet om den lärande läraren vara en myt i Sverige. Det är åtminstone den bilden man får av en aktuell artikelserie om fortbildning i tidskriften Vi lärare (13/9). Tidskriften har bland annat gjort en enkät där 4000 svenska lärare fått frågor om sin erfarenhet av fortbildning i yrket.
Resultatet är nedslående. Bara 4,5 procent svarar att den fortbildning de fått har varit relevant och hållit en grundläggande god nivå. Runt hälften tycker att den varit ”under all kritik”. Eller som någon skriver i en kommentar ”i bästa fall en stunds underhållning”.
Det är alltså den fortbildning som blir av men i regel verkar skolorna inte ens ha tid att erbjuda den fortbildning lärarna har rätt till. Enligt det centrala avtalet mellan lärarfacket och SKR, Sveriges kommuner och regioner, har lärarna rätt till 13 timmars vidareutbildning på arbetstid varje år. Men enligt enkäten är det bara 12 procent av de svarande som säger sig ha fått tillräcklig fortbildning.
Det ligger i linje med den internationella forskning som finns. Enligt den internationella jämförande undersökningen Talis (The teaching and learning international survey) har svenska lärare i snitt mellan tre och fyra dagars fortbildning per år. Det är ungefär hälften av snittet internationellt.
Samtidigt som fortbildning blivit ovanligare och dessutom håller allt lägre kvalitet har det vuxit fram en bransch som lever på att erbjuda korta utbildningar och inspirationsföreläsningar för lärare. Det är en business som har vuxit lavinartat. Skoldebattören och läraren Filippa Mannerheim har kallat det en ”fortbildningstsunami”.
I regel handlar utbildningarna inte om fördjupning i skolämnen utan om nya pedagogiska teorier eller rena inspirationsföreläsningar. Kort och gott ”en floskelcocktail” för att använda Mannerheims beskrivning.
På högskolan i Borås pågår ett forskningsprojekt som studerar lärarnas egna professionella lärande. Projektet ”Fakturan, fortbildningen och forskningen” ska bland annat titta på relevans och vetenskaplig grad i de utbildningar som säljs till svenska kommuner.
Förhoppningsvis kan den studien, tillsammans med den uppmärksamhet som problemet nu får, leda till förändring.
Rik kommer man kanske aldrig bli på lärarkarriären, men alla yrken behöver något som gör just dem attraktiva. I lärarprofessionens fall skulle nog många kunna lockas om de visste att det fanns möjlighet att på betald arbetstid få förkovra sig i de ämnen man valt att undervisa i.
Så är det inte idag.
En bra skola börjar med skickliga lärare. Därför finns det inga omvägar. Ska vi förbättra den svenska skolans resultat måste lärare få tillgång till god och kvalitetssäkrad fortbildning.