Ledare: Pinsamt låta vindkraften dröja

I budgetpropositionen för 2025 föreslår regeringen en rad satsningar för att säkra energiförsörjningen. Denna regerings fokus har till stor del legat på kärnkraften, trots utredningar om vindkraftens värde, men nu går regeringen äntligen fram med ett förslag som skulle kunna gynna även de kommuner som säger ja till vindkraftverk.

Regeringen konstaterar själv att Sverige behöver en kraftfull utbyggnad av ny fossilfri elproduktion och menar att vindkraften på kort sikt kan stå för majoriteten av tillskottet. Att förutsättningarna för att effektivt kunna bygga ut vindkraften behöver förbättras är en sen insikt från en regering som från start behandlat vindkraftsutbyggnaden något styvmoderligt. Inte minst har Moderaterna haft problem genom att man stundvis blivit motarbetad internt av sina egna lokala företrädare som inte vill se vindkraft. I praktiken har det inneburit att partiet stått med stora drömmar om framtida kärnkraft men samtidigt handfallna inför vad som behöver göras här och nu.

Insikterna om att förutsättningarna för vindkraften behöver förbättras är välkomna. Regeringen föreslår nu att de kommuner som redan låtit vindkraft byggas ska kompenseras och ges ett stöd som kan motsvara den fastighetsskatt som vindkraften i kommunen hade gett upphov till. Detta syftar till att stärka incitamenten för att bygga och godkänna nya vindkraftverk men omfattar även de befintliga vindkraftverk som finns på land i dag. Att börja med att prioritera kommunerna som redan har vindkraft på plats är rimligt men överlag är förslaget senfärdigt och regeringen hade kunnat gå vidare med den här frågan för länge sedan.

När den föregående regeringen tillsatte utredningen Värdet av vinden var uppdraget att få fler kommuner att säga ja till vindkraft. Man valde då att utesluta förslag på skatteområdet. Den nuvarande regeringen ändrade direktiven och valde att även utesluta statligt stöd. När utredaren Ulrika Liljeberg (C) i april 2023 levererade en rad förslag med syftet att skapa en mer gynnsam opinion för vindkraft var hon kritisk mot utredningens snäva direktiv. Utredningen kunde inte föreslå det man menade skulle göra verklig skillnad: en intäkt direkt till kommunerna, förslagsvis baserad på den fastighetsskatt som vindkraften betalar. Övriga förslag som lades fram bereds men regeringen har legat lågt.

Många fönster för att fånga den positiva vindopinionen men även stävja den negativa har missats när regeringen ensidigt fokuserat på kärnkraft. Utöver att Sverige går miste om fossilfri energi vi hade behövt har det varit frustrerande för de bolag som vill bygga vindkraftverk när det helt saknats politiskt ledarskap i frågan. Det är därtill ett oerhört slöseri av såväl föregående som nuvarande regering att inte låta en utredare förutsättningslöst utreda alla förslag som skulle kunna skapa en mer gynnsam opinion.

Regeringen får gärna drömma om flera energislag i allmänhet och kärnkraften i synnerhet. Sverige behöver höga energipolitiska ambitioner men Sverige behöver också ett stabilt system av elproduktion som kan verka här och nu, inte på flera års sikt eller någonting som är i väntan på något bättre. Det är oansvarigt mot såväl svenska folket som mot de bolag som både vill bygga vindkraft och de bolag som är i skriande behov av ökad elproduktion att låta frågor dras i långbänk. Att slå på stora trumman för att presentera vad som kunde varit nyheter för över ett år sedan är pinsamt.