Jag skrev i går, med anledningen av Riksbyggens enkät, om vilken typ av stad som medborgarna egentligen vill bo i. Och om hur både Regionen och exploatörer gör andra prioriteringar, vilket gör att nya bostadsområden får en annan karaktär än den mest efterfrågade. Och bostadsbrist säkrar avsättningen ändå.
Det finns ytterligare en faktor som styr i denna beklagliga riktning. Det rör sig om ett rent för Regionen att sköta sitt planmonopol. Ett tillkortakommande som för all del delas med väldigt många av Sveriges kommuner.
Regionen hinner inte med att göra detaljplaner som borde göras, eller att uppdatera detaljplaner som blivit föråldrade. Vad Regionen framförallt hinner med att göra är de detaljplaner som någon exploatör betalar för. Och det är ett planarbete som Regionen vill ha bra betalt för. GA skrev i maj om förslaget att höja priserna på detaljplaner, som är mycket dyrare än bygglov, så att de kostar från 300 000 upp till en miljon.
Det säger sig själv att detta är svårt att finansiera för mer småskaliga projekt. De har inte råd att betala vad det skulle kosta att ta fram en detaljplan som skulle möjliggöra deras planer. För större exploatörer, med planer på att bygga större områden med ensartade hus och lägenheter, kan det däremot gå bra. Även om planen kostar flera hundratusen så blir det en liten del av totalkostnaden för ett större projekt.
På detta sätt bidrar planmonopolet till en felaktig utveckling. Planmonopolet ska vara ett skydd för boendemiljöerna, men har blivit ett problem.
Hyresgästföreningen och Villaägarnas Riksförbund skrev häromdagen en gemensam debattartikel i Göteborgsposten (GP Debatt 7/8) där de kritiserade kommunernas sätt att sköta ansvaret för detaljplanerna och tycker att det är fel att byggherrar ska styra vilka detaljplaner som görs. De skriver:
"Kommunerna borde vända på steken. Planera först och sedan låta byggherrar visa sitt intresse. Det skulle minska flaskhalsarna och möjliggöra ett byggande som snabbt kan skalas upp när viljan finns. I många kommuner – där man i dag överlåtit det strategiska tänkandet till olika byggherrar – skulle det utgöra ett helt nytt arbetssätt."
Hyresgästföreningen och Villaägarna brukar inte vara så värst överens, men här står de för en gemensam uppfattning som dessutom är riktig.
Klarar inte kommunerna att "vända på steken" inom ramen för existerande regelverk så behöver regelverket ändras.