Vuxenutbildningen har dåliga lokaler och behöver nya, Polhemskolan vore en tänkbar lösning. Med på bilden ser vi avdelningschef Hanna Sällberg Jonasson.
När elevunderlaget förändras måste kommuner runt om i landet se över sina skolorganisationer. Så även på Gotland. Nu är det inte den enklaste uppgiften i och med det fria skolvalet, fri etableringsrätt för friskolor och svårigheten att förutse var barnfamiljerna kommer att bosätta sig, men det är ändå något skolförvaltningar och politiker måste ta hänsyn till.
Att sitta med tomma skolbyggnader är dålig ekonomisk förvaltning medan överfyllda klassrum har andra negativa följder, bland annat arbetsmiljömässiga. Lagom är alltid bäst men som vi alla vet är lagom sällan hemma.
Därför måste skolorganisationer runt om i landet vara flexibla för att kunna möta upp de utmaningar som finns.
En prognos är alltid en prognos, oavsett om det gäller vädret eller som den som nu debatteras, elevunderlaget i den gotländska skolan några år framöver.
Man kan alltid vara efterklok och kritisera tidigare sätt att ta fram prognoserna, men jag tar för givet att kommuner runt om i landet gör sitt bästa för att få fram så bra prognoser som möjligt och förändrar sina sätt att ta fram dem efter hand utifrån de erfarenheter de får från tidigare prognoser.
När de nya bostäderna vid Galgberget skulle byggas antog man från skolförvaltningen att det skulle ske en rätt stor inflyttning av barnfamiljer till norra Visby. Mellan 2018 och 2021 investerades därför över 20 miljoner i Polhemskolan. Nu när antagandet visat sig vara fel står regionen där med fler skolor än det kommer att finnas skolbarn. Samtidigt är vuxenskolan som huserar i närheten i stort behov av större utrymme.
Jag ser samma smarta sätt att kunna nyttja skattemedel som förvaltningen gör. Det vill säga flytta ut barnen och flytta in vuxenstuderande.
Jag förstår de föräldrar och anhöriga som blir upprörda. Polhemskolan verkar av alla ses som en mycket bra skola och varför då bryta den trenden. Dessutom är förändringar alltid jobbiga till en början, men brukar för det mesta bli rätt bra när de väl är genomförda.
Polhemskolans själ sitter inte heller i väggarna på byggnaden. Den sitter i personal och elever. Här är det viktigt att lärarkåren inte splittras upp och skingras vind för våg, och att de dessutom kan fortsätta med den positiva inriktningen som gjort Polhemskolan så populär. Att så sker är också viktig för eleverna, och här har skolledningen ett stort ansvar som jag hoppas att de tar.
Nu är frågan om nedläggning av Polhemskolan långt ifrån klar. Det som finns är ett förslag från förvaltningen som ännu ska valsas genom politikens olika instanser. Det finns ännu tid för en saklig debatt även om jag har svårt att se en annan utgång just nu. Det är lite för många pusselbitar som faller på plats och de problem som finns när det diskuteras nedläggning av skolor på den gotländska landsbygden saknas nu helt. Exempelvis kommer eleverna inte att tvingas åka buss i timtal för att kunna ta sig till den nya skollokalen.
Fårösundsskolan som varit nedläggningshotad vid flertalet tillfällen, men som fått vara kvar. Mycket på grund av de långa restiderna som barn på Fårö skulle få för att ta sig till en annan skola.
Att planera en skolorganisation var betydligt enklare förr. Då fanns det bara kommunala skolor och eleverna gick i den skola som låg närmast eller passade skolorganisationen bäst. I dag har kommunerna det betydligt svårare. Förutom att eleverna går i den skola de, eller deras föräldrar, vill att de går i, måste kommunen anpassa sig till friskolorna och den fria etableringsrätten.
Hela skolorganisationens flexibilitet måste finnas i den kommunala skolan, med de för och nackdelar det innebär. Skulle en friskola läggas ner måste det finnas plats i de kommunala skolorna. Om en ny friskola startas måste den hänsynen också tas. Med väletablerade friskolor och ett sviktande elevunderlag är det de kommunala skolorna som måste anpassas, vilket inte heller gör de kommunala skolorna attraktivare.
Så länge vi har de här förutsättningarna måste vi också acceptera att den kommunala skolorganisationen ständigt är under lupp. För det är i den, och enbart i den, som hela skolorganisationens flexibilitet måste finnas.