Därför är det inte konstigt att många politiker har gått ut med fördömanden efter att flera kvinnor mördats av män på bara några veckor. Men än tycks vi vara långt ifrån åtgärder som verkligen gör skillnad.
Jämställdhetsminister Märta Stenevi (MP) meddelade på söndagen att hon bjuder in till partisamtal i frågan. Vid det laget hade kvinnor dött efter att ha attackerats på olika platser i landet, bland annat Linköping och Alvesta. I flera av fallen hade kvinnan i fråga någon form av relation till mannen som mördade henne. Flera misstänkta gärningsmän har också gripits.
Efter bara en snabb genomgång av brottstypen våld mot kvinnor är det tydligt att problemen finns på nästan alla nivåer. Att brotten över huvud taget sker, att våldet inom relationer eskalerar, att många brott aldrig anmäls, att få av de som anmäls leder till åtal och att de män som döms ofta får milda straff som inte står i relation till brottets allvarsgrad. På allt detta finns alltför lite forskning om vilka metoder som faktiskt fungerar.
Det är lätt att börja vela om var man ska börja. En stor del av problemet ligger utanför politikernas direkta påverkan. Men att börja relativisera våld mot kvinnor med andra allvarliga brott kommer knappast att leda någonstans. Ändå gör Stenevi just det när hon jämför de här brotten med hur mycket resurser som går till att bekämpa gängkriminaliteten (TT 18/4). Men ingen hjälps av att olika brottstyper ställs mot varandra, samtidigt som de blir påhejade av olika läger i debatten.
Poängen är att med en underfinansierad Polis kommer arbetet mot både gängkriminaliteten och våldet mot kvinnor att hamna på efterkälken. Det ska inte behöva vara någon konkurrens mellan två allvarliga brottstyper. Först efter att det hindret är avklarat kan Polisen börja arbeta så effektivt som möjligt mot våldet, och anpassa insatserna för att hjälpa de utsatta kvinnorna och lagföra gärningsmännen.
Våldet mot kvinnor och våld i gängmiljö separeras dessutom mer än de kanske borde. Den ofta milda behandlingen av dömda gärningsmän gäller i båda brottstyperna, där straffrabatten för ungdomar är ett tydligt exempel. Dessutom bidrar gängmiljön till att många barn får en uppväxt präglad av våld, vilket brukar pekas ut som en av flera bakomliggande orsaker till att män tar till våld mot kvinnor.
Det är oundvikligt att prioriteringar måste göras inom rättsväsendet, men det ska inte behöva ske mellan olika fall av misshandel och mord. Här är det upp till politikerna att tilldela de resurser som krävs.
Specialutformade lagar och satsningar har också sin plats, men de får maximal effekt först när Polisen har tillräckligt med resurser.