I ett upprop på Expressen debatt (19/5) skriver flera poliser med över tusen tjänsteårs sammanlagd erfarenhet, att ledningen saknar kontakt med verkligheten ute på fältet. Trots att det ständigt har utlovats att Polisen ska komma närmare medborgarna är myndigheten längre bort än någonsin.
Senast vid omorganiseringen år 2015, då de 21 polismyndigheterna per län slogs ihop till en nationell myndighet, upprepades samma mantra. Författarna till Expressenartikeln påpekar dock att den nya organisationen i praktiken innebar en centralisering där lokalpoliser saknar inflytande. Numera begränsas inflytandet till ett insynsråd på nationell nivå och sju på regional nivå, som alla saknar beslutsrätt.
Det försäkrades också att medarbetarnas perspektiv skulle ges särskild vikt vid omorganisationen, men artikelförfattarna menar att inte heller det uppfylldes. I stället försvann över 500 chefsposter på flera nivåer, vilket gjorde att erfarna och kompetenta chefer förlorade sina uppdrag. De ersattes med nya chefer som prioriterade förändringsbenägenhet och följsamhet mot ledningen.
Uppenbarligen finns ett stort missnöje bland många anställda, och det svårt att inte se skäl till det. Brister i organisationen skapar återkommande problem. Vårens passkaos har exempelvis inneburit att många polisaspiranter och nyexaminerade poliser som ska få utbildning och erfarenhet från fältet, i stället måste jobba som passhandläggare (Polistidningen 8/4).
Det finns skäl även för övriga medborgare att vara kritisk mot hur Polismyndigheten fungerar. Ledarskribenten Hanne Kjöller uppmärksammade nyligen (DN 19/5) att den tycks vara kroniskt oförmögen att åtgärda problem i verksamheten.
Under 2016/2017 fann myndighetens internrevision flera brister i hur bedrägeriärenden hanterades och krävde omedelbara åtgärder. Men när den 2019/2020 granskade situationen igen, återfanns exakt samma problem. Bland annat läggs utredningar ner utan att det motiveras och utan att ens ha tagit kontakt med brottsoffret.
Att den interna revisionen får sådant obefintligt genomslag är särskilt allvarligt, eftersom Polismyndigheten är en av de svåraste myndigheterna att granska utifrån. En studie från förra året (15/9-21) konstaterade att journalister har mycket svårt att få ut korrekt information och att kunna göra intervjuer med polisanställda.
Ansvaret för att skydda medborgarna mot brottslighet är central bland statens uppgifter. Det är därför knappast märkligt att de politiska partierna närmast tävlar om att ge Polisen mer resurser. Men om organisationen inte fungerar hjälper det inte oavsett hur mycket pengar som slängs på den.
Det krävs en ordentlig extern granskning av hur Polismyndigheten fungerar. Den är helt enkelt för viktig för att larmen inte ska tas på allvar.