Utformningen av Januariavtalet, där partierna fick välja vilka sakfrågor som skulle föras fram utifrån deras politiska vilja, har med rätta kritiserats. Men som jag skrivit tidigare var Januariavtalet det bästa för landet just där och då.
Jag såg två problem med Januariavtalet. Dels att upplägget saknade en röd tråd, dels att politiska frågor låstes in i en lösning som kanske inte var den bästa när frågan väl kom upp till beslut. Januariavtalet har självklart använts av högeroppositionen för att misskreditera den S-ledda regeringen och Socialdemokraterna. Allt annat hade varit tjänstefel.
Nu verkar det som att Sverigedemokraterna vill ha ett nytt Januariavtal för att säkra upp att de får det inflytande som kan komma att förhandlas fram. Trots tidigare kritik och den lärdom som partierna borde ha tagit.
Efter det att Liberalerna lämnade Januariavtalet under förra sommaren turbulens har högeroppositionen trummat ut att den S-ledda regeringen är den svagaste i modern tid. Efter regeringsombildningen i december, där Socialdemokraterna blev enda regeringspartiet, ökade kritiken från högeroppositionen.
Nu vill Kristersson bilda en regering där bara M och KD ingår vilket skulle bli en betydligt svagare regering än den S-regering som vi har nu. S har i dagsläge 100 mandat medan en M och KD regering utifrån den preliminära mandatfördelningen skulle få ihop endast 73 mandat. Räknar man med L och SD i underlaget blir det en lika skakig regering som vi hade efter Liberalernas sidbyte, det vill säga ett enda mandat.
Det här känns inte bra. Med en inflation vi inte sett sen det glada 1980-talet, en trolig lågkonjunktur runt hörnet, ett krig i Europa, Natointräde, extrema elpriser och en välfärd i stora behov av upprustning, finns det behov av stabilitet. Politikerna borde sträva efter en regering som med pondus och en bred majoritet i ryggen kan styra skutan Svea genom stormen.
Politik är som ett pussel, där valresultatet är de olika pusselbitarna. Man kan inte bara se på bitarna som de ligger i kartongen. Man måste också hitta de bitar som passar ihop med varandra annars ser man inte hela bilden. I det politiska pusslet passar visserligen inte alla bitar ihop med varandra men att bara se på valresultatet och mena att det var väljarnas vilja är ju lite att ge upp.
Nu riskerar vi istället att få se en mycket svag regering med ett mycket litet regeringsunderlag vingla sig fram mellan de minor stödpartierna lägger ut. Och hur länge kommer det dröja innan vi får den första högervilden i riksdagen? Hur länge kommer Kristersson klara av att hålla alla Liberaler och Sverigedemokrater i riksdagen på gått humör? Hur lång tid dröjer det innan vi får vi den första skandalen som gör att SD utesluter någon av sina riksdagsledamöter. För den dagen kommer. Och hur länge kommer Liberalernas riksdagsledamöter stå ut med de krav SD ställer på regeringen i frågor där L och SD står långt ifrån varandra.
Vi går en tuff tid tillmötes där både ekonomiskt och säkerhetsmässigt samtidigt som det finns stora utmaningar inom skola, vård och omsorg. Vi går en tid till mötes där vi har stora behov av en stabil regering.
Då känns det inte bra att Kristersson verkar göra samma misstag som den S-ledda regeringen tvingades till, trots att partierna borde förstå bättre efter den snart avslutade mandatperioden.