Ledare: Politiken måste greppa AI-utvecklingen

Den som under en längre tid lyssnat på politiker och deras lösningar på samhällsproblem känner ofta igen hur modeord dominerar debatten. Ett år handlar det om hur en viss metod ska revolutionera grundskolan. Året därpå är ”samverkan” den magiska lösningen för att korta vårdköerna.

Till skillnad från kortsiktiga initiativ presenterades nyligen en utredning om en betydligt mer långsiktig fråga: Sveriges arbete med artificiell intelligens (AI). När AI-kommissionens ordförande Carl-Henric Svanberg överlämnade rapporten till civilminister Erik Slottner (KD) den 26:e november innehöll den 75 förslag. Syftet är att stärka Sveriges och EU:s investeringar, forskningsinriktning och användning av AI.

Rapporten lyfter att Sverige halkar efter i den globala AI-utvecklingen och att det finns ett stort behov av politiskt ledarskap i frågan. Det handlar inte om att staten ska stå för alla investeringar – på sikt lär näringslivet vara pådrivande i utvecklingen. Men innan dess behöver staten dock staka ut en långsiktig strategi och etablera tydliga spelregler. Om Sverige och andra EU-länder inte ska hamna hopplöst efter USA i AI-utvecklingen krävs också ett förbättrat samarbete både i landet – mellan stat, näringsliv och akademi – och inom EU. EU-samarbetet är avgörande, inte minst för att en stor andel av svensk lagstiftning förhandlas och beslutas gemensamt på EU-nivå.

Utvecklingstakten inom AI har på senare tid förvånat många. I synnerhet hur snabbt teknologin närmar sig användningsområden som tidigare har upplevts som hämtade ur en påkostad sci-fi-film. Genom AI kan datorer analysera enorma mängder data, fatta komplicerade beslut och till och med lära sig själva. Redan i dag har flera vårdföretag utvecklat AI-lösningar som till exempel kan ställa cancerdiagnoser vilka både är mer tillförlitliga och billigare än den mänskliga motsvarigheten.

Med så många användningsområden undrar de flesta vad som väntar härnäst. Det är en fråga debattörer redan har hunnit avhandla i flera års tid. Tvärtemot de två stora grupperingarna i frågan – att framtiden för AI lär vara en dystopi där robotar tar över världen eller en utopi där vi kan luta oss tillbaka medan maskinerna hjälper till – kan den sannolika utvecklingen förmodligen gå att hitta däremellan.

För potentialen i AI är alldeles för svår att överblicka. När Svanberg överlämnade utredningen gjorde han ett försök när han gång på gång poängterade att skiftet som AI kan bidra med kan liknas vid det avtryck järnvägen, elen och telefonen gjorde i samhället. Likt alla större tekniska revolutioner innebär det i sin tur att utvecklingen även har sina utmaningar – inte minst för arbetsmarknaden.

Forskare har länge varnat för att många jobb riskerar att försvinna eller förändras i grunden till följd av AI. Men en historisk tillbakablick visar att det inte är unikt. Arbetsmarknaden har genomgått liknande förändringar tidigare. Yrken som varvsarbetare och skrivmaskinstekniker har försvunnit i takt med globaliseringen och den snabba tekniska utvecklingen – samtidigt som nya möjligheter har samtidigt vuxit fram. Utmaningen ligger i att inte bara acceptera förändringen utan att aktivt rusta arbetsmarknaden och samhället i stort inför den. Det är dock ett betydligt större arbete än vad som inryms i politiska modeord.