Anna Kinberg Batras entledigande som landshövding bör ses som ett exempel på ett mer generellt problem. De politiska partierna använder toppjobb på myndigheter som reträttposter för sina egna. På sikt riskerar det att skada tilliten i samhället och tilltron till det demokratiska styrelseskicket.
Samma dag som Anna Kinberg Batra formellt sparkades från posten som landshövding i Stockholms län skrev statsvetaren Bo Rothstein en debattartikel i DN där han förklarade vad som gått fel på ett principiellt plan (DN 3/10).
Rothstein påminner om att det demokratiska styrelseskicket är delat i två skilda sfärer. En partisfär där det formuleras idéer, bildas opinion, skapas allianser och röstas om beslut och lagar. Men när besluten väl är fattade är det myndigheterna och professionerna i den implementerande sfären som ska genomföra den beslutade politiken.
Tudelningen framgår av grundlagen men är mer än formell. Enligt Rothstein fungerar sfärerna enligt helt olika inbördes logik.
I partisfären gäller det att vara partisk. Den som vill lyckas måste man tänka strategiskt, vara pådrivande, och ibland sätta retoriken framför sakkunskap. Framåt och uppåt i partipolitiken kommer man genom att visa lojalitet. Det personliga spelar stor roll.
I den implementerande sfären är idealen de omvända i förhållande till de som gäller i partipolitiken. Tjänstemän förväntas vara opartiska och sakliga, de ska sätta sakkunskap och faktiska förhållanden framför retorik och strategi. Därutöver ska de agera opersonligt och avstå från att delta i beslut där deras opartiskhet inför de inblandade kan ifrågasättas. Vägen till befordran ska gå via merit.
Felet som Anna Kinberg Batra gjorde var att hon tog med sin partisfärens logik in i myndighetssfären. Partipolitiska dygder som vänfasthet, förmågan att bygga lag och retorisk skicklighet att avfärda kritik blev till tjänstefel och kanske lagbrott. Det är, menar Rothstein, ett exempel på vad som kan ske när tjänstemän rekryteras på politisk grund.
Det är en analys som är värd att ta på allvar. Bo Rothsteins har som statsvetare specialiserat sig på frågor om kvalité och tillit i samhällssystem. Tillsammans med Sören Holmberg var det Rothstein som startade forskningsinstitutet Quality of Government vid statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet.
Förutom att forskningen visar att opolitisk förvaltning är bättre än politiserad påminner Rothstein i sin artikel också om att det är förvaltningens opartiskhet som mer än något annat bestämmer medborgarnas tillit till systemet.
Här behövs en principiell debatt. Rekryteringen av Anna Kinberg Batra är långt ifrån unik. I dag har alla landshövdingar utom två sin bakgrund inom partipolitiken. Det är inte bara på länsstyrelserna som partipolitiken flyttar in och alla partier är lika inblandade. Ibland handlar det säkert om riktiga och bra utnämningar. En del politiker klarar av att byta sfär. Men det blir problem om det uppfattas som om den säkraste vägen till toppjobb inom förvaltningen går via partipolitiken.