Återväxten i de politiska partierna har historiskt gått framför allt via ungdomsförbunden.
I dag är det politiska intresset hos unga lika stort som förut men färre engagerar sig i politiska partier vilket gör att återväxten sker på andra sätt. Det naturliga underlaget som ungdomsförbunden utgjort finns ännu kvar men i begränsad form.
Svensk politik skulle må bra av att rekryteringen sker ännu bredare och att man fångar upp talanger utanför den strikt partipolitiska sfären. Flera partier annonserar efter kandidater till partiet inför val och några få formar sin politik öppet och med möjlighet till inflytande även från personer utanför partiets strikta medlemsskara.
Men hur ska ungas intresse för de medvetet trögarbetade politiska processerna kunna fångas upp i en värld där allt ska gå snabbt och där omedelbar tillfredsställelse och bekräftelse är närmast en norm?
Det är inte svårt att locka engagerade i en enskild fråga men politiken innebär som bekant att tvingas ta ett helhetsgrepp om alla de frågor som vi bestämt ska avgöras i ett demokratiskt system.
Just den sammanhållna samhällsvisionen kan vara det som lockar unga, och lockar tillbaka många äldre som tappat tilltron till politiken just för att samhällsvisionen försvunnit i alla utspel och spelteorier.
De som nu strömmar till för att försvara statsministerns katastrofala insats i Agenda härom söndagen menar att det var just det Stefan Löfven ville göra. Beskriva vilket samhälle han ville se och vad han menar är de långsiktiga orsakerna till mycket av det som händer just nu, med det eskalerande våldet inom den organiserade brottsligheten.
Det är klart att det inte finns en orsak till att det blivit som det blivit så som Sverigedemokraterna vill göra gällande. Det är många samverkande faktorer där utanförskap är den sammanhållande länken.
Både frivilligt och påtvingat.
De som har byggt upp parallella samhällen av egen vilja för att skapa sig själva makt och pengar har kunnat göra det. Andra som inte vill annat än att jobba har hållits utanför av stelbenta regler och synen på att vissa arbeten är inte värdiga i Sverige.
Men när aktuella och tämligen akuta sakfrågor besvaras med visioner och drömmar om hur man skulle vilja ha det istället, då blir det inte bra helt enkelt.
Ungas krav på handling är kanske ännu hårdare än vuxenvärldens. Man kan studera klimatfrågan och att de som växer upp i dag inte accepterar att vi gör "litegrann" när det behövs avgörande och svåra beslut för att deras barn och barnbarn ska kunna växa upp med frisk luft, rent vatten och slippa flyktingströmmar på grund av klimatkatastroferna som vi alla vet kommer om vi inte för något.
Att balansera vikten av en trög och eftertänksam politik med samtidens krav på snabba och effektiva beslut är inte lätt. Vare sig man vill locka unga eller gamla att delta i det arbetet.
En sak kan dock göra skillnad redan i dag och det är att alla, särskilt vi i media, slutar upp med att beskriva politiken som en sport där vinnare och förlorare ska koras och där partiledare bedöms utifrån popularitet snarare än vad de presterar.