Ledare: Politiker behöver inte vara felfria men helst ärliga

De flesta kan nog förlåta misstag och felsteg, även hos tillträdande ministrar, om det är tydligt att de förstått och erkänner att de gjort fel. "Jag är baske mig ingen ohederlig person. Jag är ingen fifflare" är måhända inte lika bevingat som latinska citat om att fela, men det är ett bra exempel på när man inte förstått. Det var som bekant Mona Sahlin som sa detta på en presskonferens i och med hennes kontokortsskandaler 1995.

Affären fick namnet "Tobleroneaffären", ett synnerligen misslyckat namn då det inte handlade om några små chokladbitar utan om ett långvarigt missbruk av det tjänstekort Sahlin hade som minister. Ett kort som ska användas för resor och representation men som Mona Sahlin använde till många privata utlägg som inte kan ses som tillfälliga undantag.

Det var säkert så att det inte var ett medvetet fifflande utan beslut som togs i stunden av mer eller mindre praktiska skäl. Men när detta sker återkommande borde man inse att jo, det är ohederligt, det är att missbruka sin ställning. Stressiga vardagar och mycket att hålla ordning på har alla, men de flesta gör ändå rätt för sig.

När regeringen nu, 2022, fått tillskott av flera nya ministrar, en del för allmänheten helt okända personer, följer naturligt att dessa granskas för att se om det finns några lik i lasten. (På tal om talesätt så heter det antingen "lik i lasten" eller "skelett i garderoben").

Det som skapat mest uppmärksamhet är fullt rimligt Annika Strandhälls återkommande relationer med Kronofogden. Det finns så många parametrar som gör att detta inte går att vare sig förklara eller försvara. Som statsråd har man en månadslön på 142 000 kronor.

Så det är inte kris på kontot som orsakat nio ärenden sedan 2018 hamnat hos Kronofogden, de flesta under innevarande år. Trots detta blir ministerns svar att hon har god ordning på sin ekonomi. Nio ärenden till Kronofogden på bara ett par år är inte att ha god ordning på sin ekonomi. 

Livskriser kan vända upp och ner på tillvaron, men det tar lång tid och många påminnelser innan ett ärende hamnar hos "fogden". Först från fordringsägaren, sedan från inkasso och till sist från Kronofogden.  

Ändå hävdar Strandhäll till SVT: "Jag kan ju politikens spelregler. Jag har suttit i regeringen i fem år och varit granskad både 2014 och 2018. Hade jag haft den minsta aning om att det här låg hade jag naturligtvis sett till att reglera det där innan jag stod i både Aktuellt och TV4 i går kväll".

Som sagt, misstag kan alla göra, även ministrar. Men mest graverande är att hon inte hade en aning om att nio obetalda fakturor gått till Kronofogden, inte förrän Aftonbladet avslöjade det. Oavsett orsakerna är just detta obegripligt. Konsekvenserna drabbar personen Annika Strandhäll, men förtroendet skadar hela regeringen.

I samma veva är en annan minister, Tomas Eneroth, under utredning för sexuellt ofredande. Som väntat kommer kommentarer om hur "tramsigt" det är att polisanmäla "en hand som hamnat på ett ryggslut". Man behöver förstå att allt handlar om kontext. Och att det gällde en partiintern samvaro och en mycket högt uppsatt person. Att en hand på en rumpa kan vara sexuellt ofredande står helt klart, nu får den fortsatta utredningen visa om så var fallet just denna gång.