Ingen höjd brytpunkt, fler jobbskatteavdrag, lägre höjning av bränsleskatter och minskad skatt på snus. Det är de ändringar av skattesatser jag uppfattat att Tidöpartierna kommer ha med i sin höstbudget.
Jag har skrivit det förr och lär skriva om det framöver. Det svenska skattesystemet behöver en helrenovering inte klippande och klistrande i det befintliga, och alla dessa småjusteringar är i dag bara av ondo.
De flesta ekonomerna är överens om att skatten på arbete behöver sänkas, och jag har även uppfattat att de flesta politikerna håller med dem. Problemet är de politiska motsättningarna som finns gällande storleken på det samlade skatteuttaget, skattekvoten. Lite förenklat kan man säga att högerpartierna vill sänka skatterna medan partierna till vänster vill höja dem. Högern vill att du ska kunna klara dig själv, medan vänstern vill se ett starkt samhälle som tar hand om de sina.
Hur har det då sett ut de senaste 22 åren. Jo, 2000 låg skattekvoten på 48,6 procent och 2022 var den 41,4. Enligt ekonomifakta.se. Under 2000-talet har högerns idéer styrt politiken vilket förklarar de siffrorna.
Vi har sett hur skatter som arvsskatt, förmögenhetsskatt, värnskatt och fastighetsskatt tagits bort. Visserligen förvandlades fastighetsskatten till en fastighetsavgift, men på det hela blev det en minskad skattekvot.
Under samma tidsperiod har vi sett hur samhället förvandlats till det sämre och klyftorna ökat. Allt detta ska inte tillskrivas den minskade skattekvoten, men de delar som gäller välfärden och statens/regionernas/kommunernas centralisering av myndigheter ser jag som åtgärder framtvingade av besparingar.
Vi har sett hur bland annat socialtjänst, Försäkringskassa, Arbetsförmedling och Polis lagt ner kontor i glesbygd och förorter.
Besparingar som den generella sänkningen av skattekvoten ligger bakom.
Under 2022 beräknades landets BNP till omkring 6 000 miljarder kronor vilket medför att statens inkomster kunde ha varit över 400 miljarder kronor högre. Pengar som så väl hade behövts till välfärd, infrastruktur och klimatomställning.
Men nu har vi den situation vi har. Inget parti vågar ta rodret och styra landet mot ett varv där fartyget Svea kan renoveras för att passa den tid vi lever i. Politikerna föredrar populistiska utspel. Vi hör till och med hur borttagna höjningar av olika skatter basuneras ut som skattesänkningar.
Hur Tidö politiker ena dagen försvarar indexeringssänkningen av brytpunkten för statlig skatt som en mycket skadlig skattehöjning, för att dagen efter förklara hur bra det är att indexeringen inte genomförs och hur liten och obetydlig den tidigare så hemska skattehöjningen är.
Eller hur Socialdemokraterna som försökt stoppa varje nytt jobbskatteavdrag plötsligt tycker att det nu föreslagna jobbskatteavdraget är bra.
I slutändan handlar skatterna om så mycket mer än några kronor mer i plånboken. De handlar om vårt samhälles utveckling och kvalitén på vår välfärd.
Ska vi ha en jämlik sjukvård, en skola som kan utbilda alla elever och en omsorg vi kan vara nöjda med behöver kommuner och regioner högre statsbidrag.
Ska vi få bukt med gängkriminaliteten behöver socialtjänst, skola och andra verksamheter med förebyggande verksamheter också mer resurser.
Men vi behöver också ett skattesystem som är anpassat för den verklighet vi lever i. Ett system där skatten på arbete sänks, samtidigt som andra skatter höjs. Vi behöver ett skattesystem som blir mer jämlikt där de med resurser bidrar mer än de gör i dag.
Det vi behöver är en helrenovering av skattesystemet inte småjusteringar vid varje ny riksdagsmajoritet.