Det som däremot inte talas så mycket om är att "medelsvensson" i dag har det väldigt mycket bättre ställt än för bara några decennier sedan. När vi som nu är medelålders var små var det oerhört exotiskt att åka utomlands, längre än Norden. Ingen gjorde det med nån sorts regelbundenhet. Det berodde inte på att alla var särskilt fattiga, det var bara så det var för de flesta.
Köket byggde man om när det man hade inte fungerade längre. Kläder köptes när de man hade var utslitna eller för små. Läskflaskan med 33 centiliter dryck delades exakt lika mellan tre syskon, liksom ostbågspåsen, den där långsmala ni vet.
Maten var dyr, kaffet ska vi inte tala om.
I dag hinkas läsk och kaffe litervis och smågodispåsarna har femdubblats i volym. Kläder kostar nästan ingenting och inte maten heller, att resa till andra sidan jorden är numera ingen big deal.
Vi tjänar många gånger mer än vi gjorde då, vi betalar mer än någonsin i skatt, ändå räcker inte pengarna till välfärden. För den har ju också byggts ut och det offentliga finansierar så mycket mer i dag än vård, skola och omsorg.
Utvecklingen har faktiskt för de allra flesta gått spikrak uppåt när det gäller ekonomisk standard. Hade vi fortsatt leva mer som vi gjorde när jag var liten hade det till och med varit ganska lätt att bli nästan rik.
Men trots att basala utgifter som för mat och kläder är förhållandevis låga är andra omkostnader större. Bostadskostnaden är ju den största utgiften för de flesta och också den som är svårast att påverka. Bostadsfrågan är en fråga som borde ha lösts för så länge sedan och som i mångt och mycket också är grunden till de problem vi ser i dag och som ägnas oproportionerligt mycket utrymme i debatten. Istället för att diskutera hur vi kom dit.
Och nej, det är inte invandrarnas fel.
I nån sorts charad/god vilja att alla har rätt till samma standard har vi i dag en bostadsmarknad som är sjuk på flera sätt. Trångboddhet, svarta kontrakt, evighetslånga köer och en stillastående hyresmarknad. Politiker av alla kulörer borde faktiskt skämmas för att man inte ännu inte lyckats lösa denna så grundläggande fråga.
Hur är det möjligt att "det inte går" att bygga billiga bostäder? Man behöver inte vilja ha ner bostadskostnaden för att man har små marginaler. Man kanske är fullt nöjd med en lägre standard för att lägga sina pengar på annat. Men det finns liksom inte mycket att välja på mellan husvagn och inglasad balkong med golvvärme.
Det finns något fint i grundinställningen att alla ska kunna ha tillgång till alla bostäder och att de därmed ska vara anpassade för rullstolar till exempel. Men när hyrorna blir för höga så utestängs ju andra grupper. Vägen till helvetet sägs vara kantad av goda ambitioner och i just bostadsfrågan stämmer det extra väl.
Det är glädjande att regionstyrelsen nu gett tjänstemännen i uppdrag att en gång för alla reda ut vad det är som hindrar Gotlandshem att bygga enligt de moduler som tagits fram av till exempel allmännyttan för att få ner kostnaderna.
Det har sagts att detaljplanerna är för styrande i just detaljer för att dessa hus ska vara ett alternativ. I de underlag som hittills presenterats verkar det dock inte vara planläggningen som hindrar.
Så kanske, kanske vi är på väg att ta ett steg närmare större valfrihet på bostadsmarknaden. Det vore inte en dag för tidigt.