Den som vågar så mycket som andas något om klassisk arkitektur stämplas genast som bakåtsträvare, då arkitekterna bestämt hävdar att man måste bygga “för sin tid”. Samtidigt upplever Östeuropa något av en renässans när det kommer till klassisk arkitektur, där många gamla stadskärnor restaureras och återuppbyggs. Östeuropa är dock inte fyllt av massa bakåtsträvande arkitekter. I stället är den klassiska arkitekturen politiskt motiverad.
Efter andra världskriget låg stora delar av Östeuropa i ruiner och det segrande Sovjetunionen installerade kommunistregimer i flertalet av dessa länder. Med undantag för den stalinistiska arkitekturen åren 1933–1955, vilken ryktas ha varit en direkt följd av Stalins personliga preferens för klassisk arkitektur, var prefabricerade modernistiska höghus normen.
Konst- och arkitekturhistorien beskrivs ofta som en strid ström av reaktioner och motreaktioner. I det sovjetkontrollerade östblocket förkastades den borgerliga klassiska arkitekturen, till förmån för den klasslösa moderna arkitekturen. De tidigare förtryckarnas (läs: borgerlighetens) arkitektur skulle av ideologiska skäl städas bort och ersättas med “befriarnas” arkitektur.
I Östeuropa blev därför modernismen formspråket som förknippas med förtryckande regimer, fattigdom och rysk imperialism. Detta till skillnad från i Västeuropa och Sverige, där modern arkitektur växte fram tillsammans med demokratins genombrott. På detta sätt har klassisk arkitektur här kommit att förknippas med det gamla klassamhället och framför allt avsaknaden av demokratiska rättigheter.
När det i det tidigare Östtyskland höjs röster för att återuppbygga gamla stadskärnor är det därför inte ett uttryck för bakåtsträvande, utan i stället ett begär att städa bort spåren av förtryckande regim.
I Ryssland finns också många exempel på nybyggnation i klassisk stil. Trots att de ryska ledarna ser Sovjetunionens kollaps som, i Putins ord: “1900-talets största geopolitiska katastrof", finns det även i Ryssland starka ideologiska drivkrafter bakom arkitekturen. För Putins del handlar det inte om att distansera sig från Sovjetunionens förtryck, utan snarare om att distansera sig från Sovjetunionens nederlag i det kalla kriget. Detta låter sig göras genom att accentuera det nya Rysslands storhet och dess historiska koppling till mäktiga Tsarryssland. Som till skillnad från Sovjetunionen byggde hus i klassisk stil.
Anledningen till att det byggs så lite klassisk arkitektur i Västeuropa jämfört med Östeuropa beror på att det fortfarande är den fördemokratiska klassiska arkitekturen som våra politiker och arkitekter känner sig manade att fortsätta revolterar mot. Reaktion och motreaktion, en ideologisk kamp som varat i snart 100 år. För att vi återigen ska börja bygga vackra hus i klassisk stil krävs det att arkitekturen avpolitiseras. Vackra hus måste kunna vara just vackra och inte behöva representera politiska ideal.