Det politiska året 2019 började redan 2018. När man bokför brukar man prata om interim bokföring. Det handlar om skulder, eller fodringar, som uppkommit under ett år men som återbördas året efter. Skulden eller fodringen interimbokförs så pengarna hamnar på rätt sida om årsskiftet. 2019 började med att en politisk skuld betalades omkring tre månader för sent. Jag tänker då på regeringsbildandet som efter tidigare val gått relativt smidigt. Det parlamentariska läget efter valet 2018 var inte en enkel nöt att knäcka. Det var gamla blockstrukturer som måste rivas och lojaliteter som måste bytas. Till slut fick vi se ett Januariavtal, JA, födas och en regering bestående av Socialdemokraterna, S, och Miljöpartiet, MP, fick klartecken av Liberalerna, L, och Centerpartiet, C. Men det utdragna regeringsbildandet fick också till följd att den nytillträdda regeringen tvingades regera hela 2019 på en servettskiss till budget. Detta då Sverigedemokraterna valt att stödja Moderaterna och Kristdemokraternas illa hopskissade budgetreservation, samtidigt som C och L valde att släppa fram den genom att avstå.
En av de mest uppmärksammade följderna av servettskissen har varit det kaos som drabbat Arbetsförmedlingen, AF. Genom servettskissen fick AF 2,9 miljarder mindre i anslag. Besparingar som dessutom måste genomföras under ett år och helt utan förberedelser. Något som är svårt i en verksamhet där löner är de stora kostnaderna. Förhandlingar och uppsägningstider gör det svårt att spara direkt från 1 januari. Ska besparingarna uppnås under året måste man säga upp fler än man annars hade behövt. Delar av det kaos som vi nu ser varnade den dåvarande generaldirektören Mikael Sjöberg för redan innan servettskissen var klubbad i riksdagen. Centerpartiets krav att genomföra en extrem privatisering av AF:S verksamheter, vilka de fick igenom i JA, gjorde inte arbetet på AF lättare.
För Socialdemokraterna har JA blivit ett pedagogiskt problem. Som statsbärande parti har man fått klä skott för många av de politiska utmaningarna. Detta trots att vi de senaste fjorton åren haft elva år med borgerliga budgetar. När väljarna nu bedömer den politik som JA medför är det S som får skulden för kaoset på AF och slopandet av värnskatten. Medan de extra pengar som nu går till välfärden, speciellt pengarna till glesbygdsregionerna, inte ger några pluspoäng.
För att 2020 ska bli ett bättre år än 2019 behöver politikerna i de olika partierna sluta spela det politiska spelet och börja föra riktiga samtal med varandra för att hitta långsiktiga lösningar. Annars förblir den välfärdsskuld som vi dras med en fodring som aldrig blir betald.