Det finns således en hel del väljare att vinna på att basera sin politik på en förmodat bättre dåtid. Till exempel genom att hävda att Sverige var mer jämlikt då. Men sådana jämförelser är ofta alltför grundlösa, enligt en rapport av nationalekonomerna Anders Björklund och Daniel Waldenström, vars resultat presenterades på DN Debatt (7/6).
Ett vanligt påstående är att Sverige var världens mest jämlika land 1980. Sedan dess har det gått utför. Tanken inleder till exempel Socialdemokraternas omtalade underlagsrapport för fördelningspolitik, och illustreras med en mängd grafer där 1980 får illustrera startpunkten. Men enligt Björklund och Waldenström finns det inte tillräckligt med pålitliga data för att jämföra Sveriges och andra länders jämlikhet under den perioden.
Inte heller går det att utan vidare hävda att inkomstskillnaderna har blivit större de senaste åren. Björklund och Waldenström förklarar att statistiken bygger på årsinkomster, där tillfälliga höga inkomster kan ge stort utslag. Det kan till exempel handla om en bostadsförsäljning, vilket ger sken av att en person har betydligt högre inkomst över tid. Inkomstojämlikheten ökade visserligen under lång tid, men har legat stabilt sedan 2015. De med lägst inkomster har dessutom ökat sina disponibla årsinkomster sedan 1995.
När många människor håller med om att Sverige har utvecklats till det sämre verkar det vara enklare att påstå att så också är fallet i vissa frågor. När antagandet stämmer med vad många själva känner på sig är det också färre som ifrågasätter sanningshalten.
Ytterligare ett exempel på det kan vara pensionerna. Den parlamentariska pensionsgruppen är överens om att pensionärerna har för lite pengar att leva på (TT 9/2). Men enligt en genomgång (5/6) av Expressens politiska redaktör Anna Dahlberg finns det tvärtom mycket som pekar på att pensionssystemet är överfinansierat och att dagens pensionärer i regel har det gott ställt. Pensionärerna utgör dock en viktig väljargrupp, vilket kan göra det lättare för politiker att glida lite på sanningen för att vinna de äldres gillande.
När det politiska maskineriet svarvar reformer för att göra något åt samhällsproblemen är det av grundläggande betydelse att den verklighet de baseras på faktiskt stämmer. Just därför är det till exempel viktigt att de statliga utredarna inte har politisk slagsida – då ökar risken att viktiga fakta förminskas eller helt bortses från.