Brutaliteten när britterna slog ner påskupproret i Dublin 1916 påverkade folkopinionen och bidrog starkt till självständigheten några år senare. Postkontoret i Dublin intogs av rebellerna som en helt central del av upproret, förmodligen bland annat på grund av hur verksamheten symboliserade den starka ockuperande centralmakten. Nu symboliserar postkontoret, som fortfarande står kvar, istället självständigheten och kampen för den.
I Sverige blir Postnord och kontoren allt svagare både som institution och symbol. När nu även Gotland står inför postutdelning bara varannan dag så blir det istället en symbol för gamla institutioners avtagande betydelse. Spelar det någon roll? Är det inte bara en naturlig följd av att alltmer av vår kommunikation tar andra vägar och att allt färre är beroende av en tät och snabb postleverans? Mängden post minskar för varje år som går. Är det konstigare än att exempelvis bankkontor avvecklas när alltmer av folkets bankärenden görs på nätet?
Men kanske en miljon svenskar lever fortfarande i digitalt utanförskap och det finns företagare, inte minst på landsbygden, som är beroende av en snabb och säker postgång.
I Sverige är vi av någon anledning väldigt snabba med att avveckla eller nedprioritera även statliga verksamheter och samhällstjänster som vi inte längre upplever som effektiva och moderna, medan somliga fortfarande är beroende av dem, långt innan de har tjänat ut sin roll och innan vi verkligen vet om vi kan få större behov av tjänsten i framtiden. Så var det med försvaret och kopparnätet, för att ta två exempel.
Postnord är dessutom, eller borde vara, en sammanhållande och historisk institution genom vilken staten visar ett ansvar för hela landet.
Men postgången ska effektiviseras till max samtidigt som våra makthavare fortsätter att, på grund av bristande kontroll, årligen slösa bort miljardbelopp exempelvis på felaktiga bidragsutbetalningar och momsbedrägerier, trots att vi vet hur detta kan finansiera både organiserad brottslighet och terrorister. Administration och kontroll reduceras till ett minimum, hanteringen ska ju vara smidig och effektiv, men följderna är förfärliga.
Postmodernismen utmanar värden som är värda att bevara.