Rätten att få leva med vem man vill och visa sin kärlek i offentligheten har inte varit självklart i något land förrän mycket nyligen i historien. De sexuella minoriteternas rättigheter har vuxit fram sent men bygger i grunden på äldre rättigheter som religionsfrihet och yttrandefrihet. Det är i länder där liberal demokrati och individens frihet har starka rötter; som USA, Storbritannien och Nederländerna, som sexuella minoriteters rättigheter först fick bredare förankring hos befolkningen.
Tidigare politikern och stridbara liberalen Birgitta Ohlsson har sagt att Pride kan ses som ett lackmustest på ett land. Vilken tolerans finns i samhället? Tål makthavarna och de rådande politiska doktrinerna att människor själva väljer hur de ska leva sina liv?
Och visst visar förhållandet till Pride skillnader mellan olika ideologier och länder. Till exempel var kalla krigets USA Pridefestivalens hemland. Pridefestivaler finns idag i de flesta amerikanska städer. Men i det kommunistiska Sovjetunionen var homosexualitet länge ett politiskt brott. I Putins Ryssland är det ungefär den statusen det håller på att återfå. ”Gay” är ett skällsord som kastas mot allt västerländskt – inte minst Sverige.
Ukraina befann sig länge i vågskålen när det gällde synen på sexuella minoriteter. Storbritanniens ambassadör i Sverige, Judith Gough, gav i sitt sommarprat 26/7 vittnesmål om hur det var att gå i prideparad i Kiev för några år sedan – och då mötas av hätsk stämning. Men Gough kunde också konstatera att ukrainska soldater nu ibland kan ses bära regnbågsflaggan på sin uniform. Putins aggression har gett Ukraina en knuff in i den västerländska familjen.
I världens största diktatur Kina har det funnits försök att starta Pridefestivaler. Men i takt med att kommunistpartiet har dragit landet i en alltmer totalitär riktning har myndigheterna slagit ned på företeelsen. Framtiden för den festival som funnits i Shanghai är nu högst osäker. I Taiwan däremot, liksom i Japan, finns levande Pridekulturer med återkommande festivaler. Vad gäller den koreanska halvön är den delad även i detta avseende. Pride finns i Sydkorea men vore otänkbart i Nordkorera, som har andra parader.
Sedan kan man notera att Israel har en av världens mest populära prideparader i Tel Aviv. I de palestinska områdena däremot är homosexuella fortfarande är förföljda.
Situationen för sexuella minoriteter i de palestinska områdena för oss in på Mellanöstern och de stater runt om i världen som har lagstiftning inspirerad av sharia. Här är sexuella minoriteter ofta i ett utsatt läge. Homosexualitet är straffbart i de flesta av de muslimska stater som gemensamt fördömde Sverige efter koranbränningarna. I landet som tog initiativet – Iran – är homosexualitet belagt med dödsstraff.
Man kan ha många åsikter om pridefestivalen vad gäller olika uttryck, politisering med mera. Men i det stora hela kan vi alla vara glada för att vi bor i ett land där den får firas och där både människors olikheter och rätt att uttrycka dem värnas.