Häromdagen var jag på en visning, för första gången på länge. Det var ovant att tassa runt som spekulant igen. Det är inte så att jag känner ett stort behov av en ny bostad just nu, men objektet hade ändå åtminstone en relativt viktig egenskap som min nuvarande bostad saknar. Och så var det ju priset. Budgivningen, som redan hade startat, låg betydligt under säljarens och mäklarens förväntningar. Vilket gjorde att det kändes intressantare för mig.
Jag vet inte hur det kommer att gå med bostaden jag tittade på, mer än att jag inte ska ha den. Men när priserna är på väg ner blir det färre försäljningar, vilket inte är så egendomligt. Hugade köpare är betydligt mer beredda att omfamna en ny lägre prisnivå än vad säljarna är. Det är svårt för dem att enas om ett pris som båda tycker är OK. Marknaden blir trög, medan säljarna väntar på en upptrissande budgivning som aldrig kommer igång.
Mäklare menar också att den officiella statistiken underskattar den verkliga prisnedgången. Förmodligen bidrar nu säljarnas ovillighet att acceptera inkomna bud till att begränsa prisraset. Priserna kalkyleras ju på grundval av de affärer som faktiskt blir av.
Är prisnedgången ett problem? Nej, inte än. Men de faktorer som orsakar prisnedgången är det värre med.
En justering nedåt under rådande omständigheter är en naturlig följd av det rådande läget. Om priserna nu fortsatte att gå upp vore det verkligen alarmerande.
Priserna på den svenska bostadsmarknaden har drivits upp av ett flertal olika faktorer, som bostadsbrist, otillräckligt byggande och folkökning. Dessa är fortfarande giltiga och bidrar sannolikt till att prisraset inte är värre än vad det är.
Andra faktorer har däremot ändrat sig och bidrar till att göra köparna försiktigare och mer obenägna att belåna sig.
Det pågår krig i Europa.
Inflationen har länge varit låg. Nu galopperar den. Är det ett tillfälligt fenomen, orsakat bland annat men inte enbart av kriget i Ukraina. Kommer prisökningarna att avstanna eller till och med vändas till fallande priser? Eller kommer de att fortsätta? Ingen vet med säkerhet.
Räntorna har länge varit extremt låga. Men även räntorna sticker nu. Det begränsar hur mycket en bostadsköpare KAN låna. Men, och det är kanske ännu viktigare, så begränsar ränteuppgången hur mycket man VILL låna. I nuvarande läge är det nog många som överhuvudtaget inte vill fatta några beslut med långtgående privatekonomiska konsekvenser.
Dessutom tycks vi vara på väg in i en lågkonjunktur. Och Sveriges tillväxtprognos är Europas sämsta. Många blir osäkra på om de verkligen kommer att ha de inkomster i morgon, som de har i dag. Då känns det riskabelt att köpa en bostad som man kanske snart inte längre har råd att behålla.
Det har länge talats om att det skulle finnas en bubbla på den svenska bostadsmarknaden. Prishöjningarna har varit så stora att somliga bara har gått och väntat på att något skulle punktera marknaden.
Trots alla faktorer som nu skulle kunna framkalla ett veritabelt prisras, så är utvecklingen nu snarast att likna vid en pyspunka. Argumenten för att det skulle finnas en bubbla blir därmed svagare. Det är högst reella faktorer som drivit upp priserna på bostäder i Sverige och flera av dem bidrar nu till att bromsa ett prisfall orsakat av faktorer utanför bostadsmarknaden. Det har, så vitt jag vet, inte förekommit någon omfattande spekulation i svenska bostäder, med förvärv av andra skäl än eget boende. Således har priserna inte drivits upp av den typ av förväntningar som kan hissa exempelvis vissa typer av aktier.
Risken finns förstås att prisfallet fortsätter och tilltar i styrka. Om räntorna dessutom stiger kraftigt är det många som riskerar att få ekonomiska problem. Och då inkluderar jag bankerna som beviljat lånen. Men där är vi inte än. Och jag är tacksam om vi slipper, för vi har varit där förut.