”Jag och ett helt team på regionen arbetar med att försöka jaga fram alternativ till restnoterade läkemedel, för att ge våra läkare råd om vad de ska skriva ut i stället. Det är ett enormt arbete”, fortsätter hon.
Ibland hittar teamet den aktuella medicinen i andra länder, så att den kan importeras om Läkemedelsverket beviljar licens. Ibland finns inga bra ersättningar. Bristen tvingar också läkare att skriva ut medicin till barn trots att den inte är testad på barn, eller att använda bredspektrumantibiotika där smalare alternativ hade räckt.
Att använda bredspektrumantibiotika i onödan är mycket allvarligt eftersom det ökar risken för antibiotikaresistens. En framtid utan fungerande antibiotika är en mardröm där människor dör av vad som idag är relativt lindriga åkommor.
Även om en del av problemen kring antibiotikan grundas i avregistrering av preparat handlar läkemedelsbristen i stort om en obalans mellan tillgång och efterfrågan. Bristen har minskat något under senaste året men är ändå en samhällsutmaning.
En stor drivkraft här är att den globala efterfrågan ökar i takt med att vi lever allt längre och att allt medelklassen växer i allt fler länder. Bara i Indien beräknas antalet medelklasshushåll mellan åren 2020 och 2030 öka från 432 miljoner till 715 miljoner. Det är naturligt att efterfrågan på mediciner ökar när fler har råd att betala för dem.
Vad som ytterligare ställer till det för Sverige är att våra myndigheter varit mycket duktiga på att pressa priset på läkemedel. Det har tjänat oss väl under en period men när marknaden blir trängd väljer tillverkarna att först leverera till länder som betalar mer. Sverige åker därmed längre ner på prioriteringslistan.
Det här ställer oss inför en obekväm sanning. Vi kommer sannolikt att behöva betala mer för våra mediciner. Det kommer rimligtvis innebära ökade kostnader för både regionerna och högre priser på apoteken. Kanske blir det till och med förändringar i vilka läkemedel som subventioneras. Även om det kan vara svårt att tugga i sig innebär alternativet fortsatt brist, vilket är ännu sämre.
Här går det att resonera kring om ökad inhemsk produktion av läkemedel skulle kunna vara en del av lösningen. Det skulle sannolikt inte sänka priserna, men vi skulle åtminstone få en säkrare tillgång. I en alltmer instabil värld kan vi behöva sätta en prislapp på tryggheten att ha produktionen på hemmaplan. Samtidigt kan man inte lagstifta fram läkemedelsfabriker – det krävs att Sverige är attraktivt att investera i.
För att Sverige ska kunna garantera en stabil tillgång på mediciner i framtiden krävs både politiska beslut och en acceptans för att billigast inte alltid är bäst.