Några har öppet deklarerat att de tänker lämna.
Det är orättvist mot kyrkan som helhet men samtidigt ett fullt begripligt agerande. Varför vara med i en förening där ledande personer inte verkar kunna hantera olika synsätt på verksamheten utan att det går till öppen konflikt och uppslitande personalärenden.
Inte en gång. Två gånger.
Det är en orimlig förklaring att det råder olika syn på hur församlingens ledning ska vara organiserad och hur ansvaret ska delas. Sånt löser man. Det är orimligt att förklara konflikterna med att alla inte gillar en ny organisation. Sånt händer på alla arbetsplatser utan att det blir så låsta positioner att ansvarig chef måste gå.
Chefen har då uppenbarligen inte stöd uppifrån och då borde chefens chefer ha sett till att styra upp det hela långt innan det slutar med att förtroende och respekt för verksamheten sätts på spel.
Inte en gång. Två gånger.
Somliga vill skylla på den medlemsvalda ledningen och då särskilt peka ut en person. Då glömmer man att de förtroendevalda är just det: förtroendevalda. De har inte tagit sina platser själva utan valts i demokratisk ordning av kyrkans medlemmar. Ingen annan än medlemmar i Svenska Kyrkan kan ha synpunkter på just detta.
Men kyrkan som kyrka är fortfarande angelägen för alla, oavsett medlemskap. Kyrkan har också ett ansvar som rättesnöre, världen kan förändras men kyrkan finns där med sina återkommande ritualer, sånger och högtider. När man drabbas av kris och katastrof är kyrkan den plats man går för att gå ro och tröst.
Kyrkan behöver inte vara felfri men man kan begära att den kan hantera personal- och organisationsfrågor utan att det får sådana proportioner och leder till återkommande rubriker i media.
I grunden finns en faktor som kyrkan delar med många andra verksamheter. Den som är en bra präst, journalist, lärare eller byggnadsarbetare är inte nödvändigtvis också en bra chef. Ibland är det bättre att ha formell kompetens för just ledarskap än att vara insatt och kunnig i själva verksamheten.
Jag vet inte vad som är bakgrunden till konflikterna i domkyrkoförsamlingen. Jag gissar att det inte är en utan flera faktorer som samverkar. Men när samma problematik upprepas på kort tid, kan man inte göra det till en fråga om enstaka individer.
Här finns ett grundfel.
Det verkar det för övrigt finnas även i regionen. I alla fall om man ska tro LO som i en insändare i lördags berättar om en rad fall där dåligt ledarskap skapat konflikter, fall som dessutom har sopats under mattan.
"Det har gått alldeles för långt när fall efter fall dras upp i media och blir så infekterat att locket läggs på i stället för att lösa knutarna. Tendensen är given och gotlänningen som läser media undrar vad som egentligen händer".
Sån offentlig kritik tar man inte till i första taget. Och det stämmer att vi är många som undrar vad det handlar om. Hoppas nån berättar.