Vinterns stora kulturdebatt i Storbritannien har handlat om författaren Roald Dahls barnböcker. Genom att jämföra texter i olika upplagor kunde tidningen The Telegraph avslöja hur böckerna redigerats för att bli mer politiskt korrekta. I den senaste versionen som var tänkt att ges ut av förlaget Puffington var hela stycken omskriva och många ord utbytta. Nyheten vållade protester och till slut ryckte till och med premiärministern ut och fördömde censuren och förlaget tvingades att backa. Men vad är egentligen speciellt med Roald Dahls författarskap och varför vill förlagen ändra i texterna?
En svensk litteraturvetare som tidigare uppmärksammat och lyft fram Roald Dahl är Lena Kåreland. Hon är professor emeritus vid Uppsala universitet och har bland annat skrivit om Lennart Hellsing och Tove Jansson. Kåreland sitter även i Almajuryn som delar ut det internationella barnbokspriset till Astrids Lindgrens minne. Nedan svara hon på frågor om Roald Dahl och debatten kring hans böcker.
Du har själv påpekat att författaren Roald Dahl uttryckte antisemitiska åsikter och att han ofta uppfattades som socialt kantig av sin omgivning. Går det därför att förstå att ett förlag vill ändra i hans texter.
– Som person var han säkert inte alltid trevlig men det får man bortse från när man bedömer hans böcker. Jag tycker att de exempel på ändringar som vi hört om i debatten ofta är minst sagt överdrivna, på gränsen till det absurda. Att man ska beskriva pojken som frossar i godis i Kalle och Chockladfabriken som enorm i stället för tjock blir ju nästan löjeväckande och tar udden av berättelsen. Blir man stött av sådant ska man inte läsa böckerna överhuvudtaget.
– Jag tycker att förlaget har missat vilken genre Dahls böcker hör till. Hans barnböcker vetter mot saga och fantasy, litteraturkategorier där det onda ofta ställs mot det goda. Då kan vissa personer i handlingen, till exempel häxor, framställas på ett väldigt negativt sätt. Det hör till genren och barn förstår det. Går man in och försöker ändra på det blir resultatet utslätat och menlöst.
– Sedan kan böckerna förstås vara daterade här och där. Den första gavs ut redan 1946. Men man kan inte gå inte gå in och skriva om böcker för att de ska passa just den tid vi lever i. Böckerna måste få stå för sig själva. Är de alltför förlegade kommer de inte att läsas längre – och då löser det sig den vägen.
Hur kan Roald Dahl fortfarande vara storsäljande, fast många av böckerna är mer än femtio år gamla?
– Hela hans sätt att skriva bygger på det groteska och överdrivna. En värld där ont och gott står motvarandra. Han tar ofta barnets parti mot vuxenvärlden. Barn som är fattiga som Kalle eller Matilda med sina oförstående föräldrar. Det är kul för barn att få läsa om vuxna som framställs negativt. Och det finns en del avväpnade scener i en bok som Kalle och Chokladfabriken. Groteska överdrifter fascinerar ju ofta barn och så har Dahl en viss drastisk humor. Det finns något charmerande där som jag tror har dragningskraft på både barn och vuxna.