Genom alla så kallade blåljusdokumentärer som visas i olika tv-kanaler får man en god bild av hur utbredd psykisk ohälsa är i vårt land.
Och hur mycket av ambulans, ordningsvakter och polisers arbete som går åt för att avvärja akuta situationer.
Det behöver inte vara självmordsincidenter, många far illa på många andra sätt, hamnar i missbruk, blir utsatta för misshandel eller annan brottslighet.
Även på Gotland märks detta så klart av och i morgon ordnas en gala till förmån för projektet ”Guldhjärnan”.
Pengar ska samlas in för att användas till utbildning på bred front. I samma anda som när väldigt många gotlänningar utbildats i hjärt-lung-räddning och där hjärtstartare placerats ut på strategiska platser över hela ön.
Initiativtagare är ambulanssjukskötersan Henrik Swedborg och brandmannen Jonatan Ahdrian som båda är profiler i SOS Gute och som i samband med denna serie tidigare ordnat insamlingsgalor för andra ändamål.
Region Gotland, Länsförsäkringar Gotland och Svenska kyrkan är med i projektet ”Guldhjärnan” och målet är att under fem år sprida ”Första hjälpen till psykisk hälsa”.
En tvådagarsutbildning som ska erbjudas till 6 000 personer.
Förutom att kunskapsnivån ökas genom projektet kommer uppmärksamheten att leda till att motverkar tabun om psykisk ohälsa.
Genom att fler pratar om det och får mer kunskap blir det också lättare att ta steget och hjälpa personer i vår närhet som mår dåligt.
Studier visar att utbildningen har effekt och i dag används den i flera länder i världen. I Sverige garanteras kvaliteten på utbildningen av Karolinska Institutet.
Det är svårt och jobbigt att konfrontera personer som mår dåligt av psykiska skäl. Inte bara för att det är skamfyllt utan också för att det är så oerhört svårt att vara till hjälp som medmänniska.
Man vill ju göra allt bra men det går inte när allt är mörkt och hoppet saknas.
Ändå säger de flesta med erfarenhet att den medmänskliga omsorgen i sig hjälper mer än man tror.
Att få prata, bli sedd, kanske vara tillsammans med någon utan att behöva prata alls, bara finnas.
Att vända bort huvudet och låtsas att det svarta inte finns är sämre än alla fumliga försök att vara till hjälp.
Det råd som ges från samhällets sida när dessa problem uppmärksammas på olika sätt är att man ska söka hjälp och vård i tid, inte vänta för länge.
Ett råd som rimmar illa med de historier man hör från till exempel polisen där de vittnar om hur de kör personer till psyket vid en akut situation men där de som behöver hjälp släpps ut dagen efter, utan någon vårdplan.
Rådet är således lättare sagt än gjort att följa.