När regeringen nu bestämt att restriktionerna som införts med anledning av pandemin ska upphävas, så motiveras det med god vaccinationstäckning och att en låg andel av de som nu smittas blir allvarligt sjuka.
Det är helt korrekt.
Problemet är att dessa skäl att avskaffa restriktionerna också var kända senaste gången regeringen valde att SKÄRPA restriktionerna. Jag skrev då om hur illa motiverade åtgärderna var. Regeringen ville bland annat minska spridningen av vanlig säsongsinfluensa och vinterkräksjuka med hjälp av de skärpta restriktionerna. Ett vällovligt syfte, så klart. Men inte tillräckliga skäl för att inskränka medborgarnas friheter med metoder som är avsedda för en samhällsfarlig pandemi. Åtgärder som dessutom ytterligare skadade ett redan sargat näringsliv.
Ungefär samtidigt som Sverige införde nya restriktioner så valde Spanien att sluta behandla covid-19 som en pandemi. Och nu, bara några veckor senare, så följer Sverige Spaniens exempel. Med ungefär samma motivering som Spanien då anförde.
Det är en märklig brist på tajming under hela pandemin, som regeringen uppvisat. När andra har klappat i takt, har vi klappat i baktakt.
I början var åtgärderna senfärdiga och otillräckliga. Trots känd och omfattande smitta i norra Italien kunde semestrande svenskar exempelvis återvända hem utan att ens bli testade vid hemkomst. Efter att Folkhälsomyndigheten bett regeringen att klassa Corona som en samhällsfarlig sjukdom, så dröjde det alldeles för länge innan det skedde. Smittspridningen inom äldrevården blev omfattande under 2020, med förskräckliga konsekvenser. När besöksförbundet i äldreomsorgen till slut hävdes hösten 2020, så skedde det samtidigt som smittspridningen i samhället återigen ökade.
Regeringen hade osedvanligt svårt att få till testning och smittspårning i stor skala när detta hade kunnat göra stor skillnad.
Det är bra att regeringen nu omvärderat situationen och avskaffar restriktionerna. Jag har varit orolig över att Sverige skulle framhärda med hårda restriktioner länge än. Jagförblir orolig över att mycket långtgående åtgärder ska börja komma i användning även när det inte är påkallat.
Jag känner inget stort förtroende för regeringens förmåga att hantera kriser och svåra beslut som kräver gott omdöme.