Alla politiska partier älskade landsbygden i den gångna valrörelsen, men i regeringens budgetförslag märks inte mycket av denna kärlek. Som lök på laxen läggs Landsbygdsdepartementet ner vid årsskiftet och landsbygdsfrågorna flyttar till Näringsdepartementet. Många politiker och också lantbrukets organisationer framhåller gärna de gröna näringarna som motorn i landsbygdsutvecklingen. Rätt, men samtidigt går det inte att blunda för att dagens storleksrationaliseringar inom jordbruket medför färre aktiva lantbruksföretag. Detta innebär i sin tur att det i många socknar bara blir en handfull personer som i framtiden är sysselsatta inom lantbruksnäringen.
För att säkra befolkningstillväxten på landsbygden är det viktigt med fler arbetstillfällen, men också att skapa attraktiva boendemiljöer för pendlare. För det är just pendlargruppen som förmodligen kommer att utgöra nybyggarna, när inflyttningen till storstäderna förmodligen vänder till utflyttning på grund av total överhettning i storstadsområdena.
För det finns nämligen många som anser att framtiden trots allt ser ljus ut för landsbygden och att utflyttningen – kontraurbanisering – från storstadsområdena kommer att öka, även om det ännu bara kan ses som en rännil i förhållande till inflyttningsvågen. Men det gäller att det finns kvar en någorlunda fungerande landsbygd att flytta till. För vem vill flytta till en bygd där alla servicefunktioner är ständigt nedläggningshotade?
En förutsättningen för Gotlands framtid utanför Visby är därför fungerande sjukvårdsinrättningar, skolor och barnomsorg och inte minst tryggheten med räddningstjänst och ambulansverksamhet som täcker hela ön inom rimlig tid. Kan sedan den mångåriga visionen om kollektivtrafikens linjesträckningar och turlistor anpassade efter dagens pendlingsmönster förverkligas är mycket vunnet.
Höga drivmedelspriser drabbar de landsbygdsboende extra hårt, eftersom alternativ till bilen ofta saknas. Kraftigt sänkt bensinskatt skulle gynna landsbygden, men också medföra ökad biltrafik totalt. Ingen bra metod, eftersom målet är att minska bilåkandet och utsläppen av skadliga växthusgaser.
Ett bättre sätt att kompensera landsbygdens dyra resekostnader är att införa ett rejält landsbygdsavdrag i den årliga självdeklarationen. Det är ju inte bara arbetsresorna som kostar. Visserligen är dessa redan idag avdragsgilla, men inte fullt ut. Men därtill kommer bland annat resor för inköp, till dagis, läkarbesök och diverse aktiviteter.
Men tyvärr fick inte frågan om landsbygdsavdrag någon plats i årets valrörelse eller budget trots att alla säger sig värna landsbygden. Nu måste våra politiker sluta se landbygdsbefolkningen som ett kostsamt B-lag. Nu krävs det handling och inte bara visioner för att vara med på banan när boendemönstret i framtiden säkerligen förändras till landsbygdens fördel. För det är precis som Josefin Heed på organisationen Hela Sverige ska leva säger i tidningen Land: ”Det är inte fel att bo i stan. Men det ska inte heller ses som sämre att bo på landsbygden.”
Trevlig helg!