Det sprids nu en bild av region Gotland som opålitlig samarbetspartner. Orsaken ska vara den avbrutna försäljningen av det så kallade Romapaketet. Jag tycker det är en orättvis bild. Regionen har som alla andra rätt att utvärdera de affärer man tänker genomföra innan kontraktet skrivs på. Den markanvisning som nu gjordes där tre Romafastigheter ingick fick inte ett anbud som en majoritet av regionstyrelsen såg som skälig. Om en markanvisning alltid måste fullföljas oavsett hur dåligt det bästa, eller enda, budet är så är det fel på systemet. Regionen måste få lov att backa om förutsättningarna blir för dåliga.
Däremot förstår jag att entreprenören blir sur och känner sig sviken. Jag har full sympati för Daniel Hallgren och hans brinnande intresse för att få till ett bad i Roma. Men det är uppenbart att hans, och många romabors, önskan att få tillgång till ett badhus inte delas av politikerna. Oavsett vad som hörts i debatten finns inte viljan bland de seriösa partierna att årligen betala 2,3 – 3 miljoner kronor för driften. Detta gjordes tydligt av den tidigare rödgröna majoriteten som valde att bomma igen badet istället för att renovera det. Det fanns till och med funderingar på att skänka bort eller sälja det för en symbolisk summa, men då politikerna inte såg det möjligt att finansiera driften fanns det inte heller något intresse från näringslivet. Det fanns, och finns, helt enkelt ingen ekonomi i affären. Det dyra är inte att renovera ett badhus, utan att få ekonomi i driften. Och utan tillräckliga garantier på driftsbidrag eller köp av badtimmar från regionen är ett badhus på Gotland dödsdömt.
Alliansens krumbuktande i frågan tyder på en vilja att äta kakan, men inte betala för den. Vilket är synd, för partiet var under valrörelsen tydligt med att Romabadet skulle öppnas igen. Vilket Eva Ahlin (C) uttryckte i P4 Gotland den 19 september 2018 när hon svarade på frågan varför Centerpartiet anser det ”prioriterat att badet öppnas igen”. ”Det här badet gick bra. Det ska inte läggas ner. Det ska renoveras. Det tycker vi egentligen är självklart. Det handlar väl också om inställningen till landsbygden, ska den utvecklas ska man ta de beslut som behöver fattas, eller så gör man inte det.” Det är uppenbart att Centerpartiet inte varit beredd att ta de beslut som behövde fattas för att renovera och driftsätta badhuset. Det borde partiet och dess företrädare varit tydliga med. Nu försöker de istället skylla över det på andra.
Hela processen kring Romapaketet visar också på det onödiga politiska läget regionstyrelsens ordförande Eva Nypelius (C) satt sig i efter valet. Dels har hon valt att styra i minoritet, dels det faktum att det knappast förekommer någon dialog och förankring inför viktiga beslut. Det är uppenbart att den goda personkemi som historiskt funnits mellan företrädare för C och S saknas. Bägge partierna skyller på varandra när det gäller orsaken bakom att man inte gick ihop och styrde tillsammans efter valet. Vilket i sig tyder på kommunikationsproblem. Men skulden att SD:s röster alltid avgör i regionstyrelsen och regionfullmäktige ligger helt och hållet på den styrande alliansminoriteten. Vill de ha majoritet för de förslag som lämnas för beslut, hade de i alla fall försökt förankra besluten innan möten tar sin början. Vi gotlänningar hade haft mycket att tjäna på om partierna hittade personer som funkade ihop och som kunde hitta gemensamma lösningar på viktiga frågor. Till dess får vi räkna med att flera viktiga beslut kan gå precis hur som helst.