Regeringen vill ge poliser rätt att inrätta tillfälliga visitationszoner. Förutsättningen är att det finns en påtaglig risk för skjutningar eller sprängningar i området till följd av gängkonflikter.
Inom dessa zoner skulle polisen tillåtas utföra kroppsvisiteringar och undersöka fordon utan specifik brottsmisstanke, baserat på en bedömning grundad på faktiska omständigheter eller "polisiär erfarenhet". Martins Melins (L) utläggning om klädstil som grund för ingripande gav varken lugn eller klarhet. Melin höll inte heller med utredaren om att det finns risk att befogenheterna används på ett diskriminerande sätt.
Det gör däremot Diskrimineringsombudsmannen, DO. I sitt remissvar menar DO att förslaget medför en så stor risk för diskriminerande etnisk profilering att förslaget inte bör införas. Kritik kommer även från andra håll. ”Jag kan inte se annat än att det i de allra flesta fall då också finns en sådan förhöjd risk för brott som ger polisen rätt att använda nuvarande brottsförebyggande befogenheter. I promemorian finns ingen övertygande argumentation om varför de bestämmelserna inte räcker”, skriver Justitieombudsmannen.
Därmed inte sagt att det saknas förtjänster med delar av förslaget. I stället för att införa visitationszoner bör de bra delarna kunna skrivas in polislagens 19:e och 20:e paragrafer. Dessa ger möjlighet till visitation och husrannsakan om det kan antas att vapen eller andra farliga föremål påträffas. Kompletteras dessa med koppling till gängkriminalitet och eventuellt en utökning av vad polisen får leta efter ges ju möjlighet att kontrollera kriminella även utanför visitationszonen.
Koppling till miljö snarare än geografi och ett tydligt dokumentationskrav hade även minskat risken för profilering och felingripanden. De föreslagna befogenheterna är ju så vida att det är svårt för både den enskilde polisen och den som kontrolleras att avgöra om befogenheterna överträds.
Ytterligare en fördel med det lite tråkiga att skriva om befintliga lagar snarare än stora reformer är ökad trovärdighet. Under presskonferensen angavs att syftet med visitationszoner är att förhindra grova våldsbrott. Utredningen konstaterar dock att det inte kan ”förväntas att effektivitetsvinsten är stor i den meningen att de ökade befogenheterna att ingripa i sig kommer medföra att ett stort antal fler skjutningar och sprängningar kan förhindras.”
Liknande var det vid införandet av fler hemliga tvångsmedel i förebyggande syfte. Enligt Polisens bedömning skulle narkotikabrott utgöra 70 procent av ärendena medan mord, människorov och allmänfarlig ödeläggelse skulle stå för den lilla delen.
Regeringen säljer alltså in integritetsinskränkningar med löften som blir svåra att uppfylla. När människor inser att försämringarna inte löste problemen man trodde eller användes mot andra sorters brott än utlovat, vad gör regeringen då? Vi har avgjort lagar som behöver ändras men regeringen binder med sin yvighet ris åt egen rygg.