Ledare: Regeringen behöver införa avväpnande åtgärd - amnesti

Efter en masskjutning på nyårsdagen följde stora protester i landet Montenegro. Demonstranterna krävde handling, och som svar införde man för första gången på ett par år vapenamnesti. Amnestin innebär att man under en begränsad period kan lämna in vapen och ammunition hos myndigheter utan att behöva svara på frågor eller åtalas. Man ger med andra ord befolkningen en chans att göra rätt för sig innan man stramar åt lagstiftningen ytterligare. Budskapet är tydligt: kom fram nu, så släpper vi det – annars kommer vi efter er. Tusentals vapen har redan lämnats in. 

Sveriges fjärde och senaste vapenamnesti ägde rum 2018. Med andra ord är det läge att överväga om det kan vara dags igen. Med den senaste tidens utveckling kan det anses särskilt aktuellt. Frågan lyfts i både riksdag och debatt med jämna mellanrum, men många har invändningar: 

Dels finns ett argument om att man, genom att återkommande ta till den här typen av undantagslösningar, urgröper lagens syfte och makt. Man menar att det sänder blandade signaler till en befolkning – lite som att det i Sverige är olagligt att konsumera heroin, men att man på många platser ändå erbjuder missbrukare möjligheten att byta ut sprutnålar. Skademinimering verkar, för motståndarna, vara sekundärt gentemot principer. 

Ett annat orosmoln är att amnestier, om de införs ofta, skulle sänka tröskeln till vapeninnehav – att man blir mer benägen att köpa illegala vapen om man vet att man snart får chans till en juridisk handtvätt. Inget tyder på att det skulle ligga sanning i påståendet. Tvärtom finns skäl att tro att amnestier kan ge ökad acceptans för lagen, genom att helt enkelt förstärka normen att man inte ska sitta på vapen och ammunition man inte har licens för. 

De främsta motargumenten verkar dock inte kretsa kring risker så mycket som att en amnesti vore verkningslös, vilket också är poängen som lyfts av justitieminister Gunnar Strömmer (M). Majoriteten av de vapen som kommer in är trots allt inte vapen som skulle använts i förortsskjutningar, utan jaktvapen i form av exempelvis arvegods. Amnestin är för den sakens skull inte utan syfte – det finns helt enkelt inget positivt med ett överflöd av vapen som cirkulerar i samhället. Däremot är det desto större skäl att en amnesti även ska innefatta exempelvis handgranater och sprängämnen, som få har någon anledning att ha hemma över huvud taget. 

Trots invändningar har vapenamnestier historiskt sett resulterat i att ett betydande antal vapen tas ur cirkulation, vilket minskar risken för att dessa hamnar i fel händer. Även om många av de inlämnade vapnen inte är direkt kopplade till kriminalitet, minskas den totala mängden vapen i samhället. Vi står dessutom inför en situation där allt fler vapen snurrar runt bland barn och unga – här behöver samhället ge en chans att göra rätt för sig, innan det är för sent. Sist men inte minst förhindrar det också att människor åtalas för brott de förmodligen begått av oaktsamhet eller dumhet, snarare än med avsikt att begå våldsbrott. Med tanke på att rättsvårdande myndigheter har nog på sitt bord vore bara det en vinst.