Sverige har hållit sig med ett budgetreglemente som tjänat landet väl. Budgettak och andra restriktioner har gjort Sveriges statsfinanser stabila och begränsat statsskulden. Tack vare denna ordning kunde Sverige möta pandemin och den ekonomiska recessionen med viss tillförsikt, bättre förberedda än många andra länder.
Det är väl för all del befogat att nu lätta på budgettaket och släppa efter på restriktionerna för att kunna hantera effekterna av pandemin och stimulera ekonomin. Men det verkar som regeringen och dess samarbetspartier – Centerpartiet och Liberalerna – tappat alla hämningar när tvångströjan togs av. De senaste veckorna har varit en galenskap av vådlig räcka budgetläckor, där de fyra partierna tycks fått fri dragningsrätt på pengar till sina egna favoritutgifter.
Budgeten, som officiellt presenteras i dag, är dock fortsatt ogin på speciellt område. Egendomligt nog är det ett område som är svårt eftersatt och där det råder bred enighet om att det finns ett stort behov av förstärkning. Det är dessutom ett område som utgör själva den hårdaste kärnan av statens uppgifter. Medan Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centern och Liberalerna tycks förlorat alla koncept om återhållsamhet på alla andra områden, så tycks budgetutrymmet för Försvaret fortfarande väldigt begränsat.
Dagens Nyheter publicerade i fredags uppgifter om att regeringen och dess stödpartier enats om ytterligare 13 miljarder till försvaret. Men det är pengar som ska fördelas över två försvarsbeslutsperioder – ett decennium – och i praktiken äts tillskottet upp av kostnadshöjningar. Sverige kommer även i fortsättningen att satsa en väldigt låg andel av BNP på Försvaret.
För den som följer utvecklingen i världen utan skyddlappar och önsketänkande framstår det som uppenbart, tycker jag, att ett väl fungerande försvar kommer att vara ännu viktigare i morgon än det är i dag. Försvarsberedningen beskrev i rapporten Värnkraft i maj 2019 inriktningen för Försvarets fortsatta verksamhet, men om den nivån redan i dag framstår som otillräcklig så är finansieringen av den OCKSÅ otillräcklig. Och inte ens när alla bromsar tycks ha släppts för statsbudgeten tycks regeringen och dess samarbetspartier beredda att avsätta de resurser som krävs. Jag hoppas att det inte kommer att bli väldigt uppenbart hur oansvarigt det är.
Sverige behöver en ny regering.