Regeringens hantering av pandemin kan delas upp i två olika delar. En för åtgärderna att minska virusets skador och en ekonomisk. Den förstnämnda är under granskning av coronakommissionen och lär utmynna i en politisk debatt där oppositionen försöker ta poänger. Oavsett vad kommissionen kommer fram till lär det finnas möjlighet att rikta kritik mot regeringen. Det var ju första gången någonsin vi hamnade i en liknande situation och då är det inte lätt att göra allt rätt.
Det var däremot inte första gången landet hamnade i en ekonomisk kris. Jag kan påminna mig två tidigare tillfällen, 1990–94 och 2008–09, bägge under borgerliga regeringar.
Det är tydligt att det skiljer en hel del hur den kris vi nu genomlevt hanterats jämfört med de bägge jag nyss nämnde. Efter 1990-talskrisen fick Göran Persson (S) sanera svensk ekonomi under två regeringsperioder och under finanskrisen 2008–09 blev svensk industri extremt utsatt och helt utan statligt stöd. Precis som resten av svensk näringsliv. Visserligen fick kommuner och regioner, då landsting, några skärvor i kompensation för minskade skatteintäkter, men de kompenserades inte i närheten fullt ut.
Det vi ser i dag är en extremt snabb upphämtning. Regeringen har klarat pandemin så pass bra att The Economist rankar Sverige på tredje plats av 23 utvalda länder när de undersökt hur de utvalda ekonomierna klarat sig under pandemin.
Sveriges BNP är nu uppe i nivå med den som beräknades innan vi ens kände till pandemin. Hela tappet och lite till är inhämtat och då har vi knappt släppt på restriktionerna.
Vad är det då som ligger bakom det svenska ekonomiska undret? Den politik som den S-ledda regeringen bedrivit har haft tydliga mål. Bland annat tog man tag i landets ekonomi och vände Reinfeldt och Borgs underskott till överskott vilket ledde till den lägsta statsskulden sen 1977. När Magdalena Andersson i rollen som finansminister fick ordning och reda på ekonomin gick det att börja den välbehövliga renoveringen av välfärden. Satsningar som bland annat gjort att det inför pandemin var 100 000 fler anställda inom välfärden. Personal som haft en stor betydelse i vård och omsorg under pandemin, även om det hade behövts än fler.
Med den bakgrunden fanns det bättre förutsättningar när pandemin kom, än 2014 då Alliansen lämnade över styret till den S-ledda regeringen. Något som gett möjlighet till de viktiga coronapaketen.
Men det har också funnits en mörk erfarenhet av Alliansens passivitet under finanskrisen inom regeringen. Då fick löntagare ta smällen efter Reinfeldts attacker på a-kassan och ovilja att hitta den omställningslösning som Stefan Löfven, då ordförande för IF Metall, vädjade om. Under coronapandemin har regeringen gjort tvärtom och därmed räddat åtskilliga arbetares ekonomi. A-kassan har stärkts och omställningsavtalen har minskat uppsägningarna.
I dag är många svenskar drabbade av internationellt skenande el- och bränslepriser. Många hade varit ännu värre drabbade utan de åtgärder som regeringen vidtagit.
Även företag har fått bra stöd genom regeringens stödpaket. De har varit så pass bra att konkurserna varit färre under den ekonomiska kris som pandemin medfört, än under de vanliga åren innan.
Man kan inte säga annat än att regeringens hantering av ekonomin inför och under pandemin varit exemplarisk.