FN:s flyktingkommissaries (UNHCR) chef Filippo Grandi, har kritiserat Sveriges politiska retorik när det kommer till flyktingar. Han menar att det handlar om mänskliga rättigheter. Invandringskritiska partier i Europa demoniserar flyktingar genom sin retorik och att det i sin tur leder till sämre integration och segregerade samhällen, menar han. Det inkluderar Sverige. Det är hög tid att en person med så pass hög profil kritiserar Sveriges migrationspolitik.
Den främsta kritiken riktad mot Sverige är att man skärpt anhöriginvandringen år 2023. Krigsflyktingar, som räknas som alternativt skyddsbehövande i juridisk mening får endast ta hit sin familj om man klarar av att försörja sina familjemedlemmar och har en stor nog bostad. Det är krav som många inte klarar av att nå upp till. Trots att hela familjen mest troligt behöver skydd. Personer som flyr har också rätt till sin familj. Grandi menar också att invandrarkritiska partier målar upp flyktingar som ett hot - för att kunna plocka röster. Man målar upp en syndabock för det som går dåligt i samhället.
Det som gör ont är hur normaliserat den retoriken blivit för varje år som går. Efter flyktingkrisen 2015 har retoriken blivit mer och mer hård. Tills man till slut inte ens uppfyller mänskliga rättigheter och internationella principer. Det var starka och enade röster som stod emot i början. Till slut blir det vardagsmat och man kan inte hålla emot varje dag hur länge som helst. Det är så förtryck sker. Normaliseringsprocessen. Tyvärr har migrationspolitiken normaliserats även i Sverige. Även om det finns kritiska röster – skribenter, civilsamhälle, forskare och andra – så finns det inte mycket som de kan göra. Det gäller att rätta sig i ledet efter ett tag. När Tidöpartierna driver sin agenda och får så pass många röster som de gör så blir man till slut den som sticker ut. Man är inte längre en del av majoriteten om man ser värdet i migration. Det är därför det är så värdefullt när Filippo Grandi kritiserar Sverige ett år efter beslutet om återvandring.
Nästa år ska Sverige dessutom granskas i FN av andra medlemsstater. Processen heter Universal Periodic Review. Stater granskar varandra enligt alla konventioner kopplade till mänskliga rättigheter. Det bådar inte gott för Sverige. Men frågan är hur man kommer ta till sig kritiken? Kommer det ske någon förändring? Det är osannolikt. Auktoritära stater granskas också och de börjar knappast respektera demokratiska principer och mänskliga rättigheter bara för att något annat land skämmer ut dem.
Det finns fortfarande de som kritiserar – främst civilsamhället. De lägger ned energin och tiden. De jobbar outtröttligt. Men de tystas också med mindre finansiering. Regeringen har på så sätt skalat ned civilsamhället rejält – och därmed också de kritiska rösterna. Så ibland behöver kritiken komma från andra håll – någon som regeringen inte kan straffa genom att dra tillbaka viktig finansiering.
Att regeringen kommer ändra sin migrationspolitik kommer inte att ske. Men det är ändå viktigt att de ska veta att det finns ögon och öron som granskar och kritiserar det som inte är okej. Även om man till synes är i minoritet, så är det många som vägrar ge upp.