Tysklands socialdemokratiska förbundskansler Olaf Scholz kunde för fem dagar sedan ge väldigt tydliga besked om vilka slutsatser som han och hans regering dragit av Rysslands anfall mot Ukraina.
– Det tyska försvaret kommer under år 2022 att få 100 miljarder euro i särskild finansiering för att rusta upp med bland annat nytt materiel.
Under de närmaste åren ska Tysklands försvarsbudget dessutom utökas kraftigt, till över två procent av BNP. Det är typ en dubbelt så hög andel av BNP, som det svenska försvaret för närvarande disponerar.
Försvarsminister Peter Hultqvists favoritursäkt för att inte ge Försvarsmakten ytterligare resurser har varit att det inte är någon idé att anslå pengar som Försvarsmakten inte kommer att klara av att använda vettigt och omsätta i förbättrad försvarsförmåga.
Det är naturligtvis trams. Det kan ta tid att bygga försvarsförmåga, men det är en nödvändig förutsättningen att resurserna för att bygga finns tillgängliga.
Försvarsberedningen träffades under gårdagen. Efter att Socialdemokraterna uttryckt att man nu faktiskt vill satsa mer på försvaret så fanns det förhoppning denna påstådda vilja skulle ta sig konkreta uttryck om mer pengar.
Mötet blev en besvikelse. Regeringen är under omständigheterna obegripligt ovillig att ge några riktiga besked. Regeringen talar om "substantiella" tillskott. Men den talar inte om hur mycket, inte ens i ungefärliga termer. Och den talar inte om när.
Det är oerhört otillfredsställande.
Det verkar som om regeringen, åtminstone i detta avseende, kommer att låta sig släpas baklänges även genom denna kris.
För många av oss var det förändrade säkerhetsläget uppenbart långt innan Rysslands pågående invasion av Ukraina. Det har varit uppenbart sedan våren 2014 – kriget i östra Ukraina och Rysslands annektering av Krim. Ja, det var uppenbart redan när Ryssland invaderade Georgien 2008.
Kan man inte ens i nuvarande läge agera kraftfullt för att stärka sveriges försvarsförmåga så är det skandalöst.
Apropå trams, så får kriget i Ukraina även företag att fundera över sina prioriteringar. Ett exempel är SEB som liksom många av konkurrenterna hållit sig med poserande "etiska" principer som gjort att man inte placerat spararnas pengar i försvarsindustrin. Som om det vore per definition oetiskt att exempelvis utveckla och producera vapen för Försvarsmakten eller för anständiga köpare i andra länder.
Nu när kriget i Ukraina pågått i drygt en vecka, efter att Sverige beslutat att vi ska skicka svensktillverkade pansarskott till ett land som slåss för sin existens, har SEB upptäckt att den principlösa principen inte var så bra. Eller snarare, den har plötsligt blivit dålig. Säkerhetsläget har ändrats, påstår man.
Bah. SEB:s så kallade hållbarhetsprincip som uteslutit försvarsindustrin har alltid varit oanständig.