Coronaviruset tar inte semester. Så nu ska det planeras för en andra våg, var budskapet från regeringen under måndagen. Det arbetet borde ha inletts för länge sedan.
Pandemier kommer inte sällan i flera vågor. Spanska sjukan, som härjade landet för ett sekel sedan, kom i tre omgångar. Först troddes den ebba ut till sommaren 1918. Snart slog den dock till igen, i en andra och ännu dödligare våg på hösten samma år. Sedan kom en tredje och sista våg i början av år 1919. Och därefter syntes en del mindre lokala utbrott fram till våren 1920.
Det finns således all anledning att planera för att coronapandemin kommer att vara ett högst reellt hot under överskådlig tid. Att det kan uppstå lokala utbrott är också troligt, om vi ska tro de historiska erfarenheterna av spanska sjukan och de senaste tendenserna kring coronapandemin.
Regeringen vill nu också börja planera för en andra våg, meddelade socialminister Lena Hallengren (S) och civilminister Lena Micko (S) på en pressträff under måndagen. Folkhälsomyndigheten, Socialstyrelsen, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Läkemedelsverket samt länsstyrelserna har fått i uppdrag att förbereda inför en eventuell andra smittovåg. Det ska även upprättas regionala planer för att hantera smittspridning.
Det är dock märkligt att uppdraget kommer först nu. Mitt i sommaren. Det är så dags att i början av semestertiden komma på tanken det behöver planeras för en andra smittovåg. Det är ett uppdrag som borde ha funnits på plats för länge sedan.
Samtidigt är det inte första gångens regeringens hantering av coronapandemin präglas av saktfärdighet. Exempelvis har socialminister Lena Hallengren kallat till otaliga presskonferenser under våren och sommaren, men det verkar ha gjorts desto mindre. Att under sommaren uppdra åt en rad myndigheter att undersöka olika scenarier för coronapandemins utveckling under hösten är knappast heller ett kraftfullt agerande som signalerar en vilja att ligga flera steg före i det här läget. Lika gärna kan det ses som ett sätt att förskjuta ansvar från regeringen till andra aktörer, vilket tidigare har gjorts med testningen som har lagts på regionerna.
Det är å andra sidan lämpligt att det regionala perspektivet är starkt. Pandemin har slagit olika mot olika delar av landet.
Förberedelser för att klara en andra våg är dock inte bara ett ansvar för myndigheter och regeringen. Det är även upp till var och en. Och svårigheten lär vara att hitta balanspunkten, mellan social distansering och mänskliga sociala behov. Det gäller för alla att hitta en långsiktigt uthållig strategi – som tar höjd för både en och två smittvågor. Den som gör det nu kan även anse sig ha bättre framförhållning än regeringen.