Med hårdare tag och längre straff vill regeringen lösa krisen kopplad till gängvåld. Genom att sänka straffåldern och ändra i socionomutbildningen tror sig regeringspartierna och Sverigedemokraterna komma åt problemet med ungdomskriminalitet. Båda förslagen har fått hård kritik från experter inom områdena, men man tror sig ändå komma längre med att skärpa lagen och utbildningar i stället för att skärpa sina egna värderingar.
I regeringens ”hårda tag-plan” vill man bland annat sänka straffåldern från 15 år, för att komma åt unga killar som är med i gäng. Problemet är att de ofta inte vet om att de gör något olagligt. Killar så unga som 10–12 år gamla får pengar av gängen för att springa ärenden. I början rätt oskyldiga sådana, för att med tiden involvera droger och vapen. Och man kommer inte åt gängen genom att hacka på de som dinglar längst ner i gängkedjan. Springpojkarna. De som gängledarna vet är unga nog att de kan anses vara syndabocken om något går fel. Men gängen bryr sig inte om de hamnar i ungdomsfängelse. De kan lätt rekrytera nya springpojkar på skolgården, utanför fritidsgården eller utanför Coop-butiken. Det gäller bara att erbjuda något som samhället inte kan erbjuda dem – ofta pengar eller ett socialt sammanhang. Något att göra på fritiden.
I stället bör man rikta insatser mot gängledarna och de som faktiskt har något inflytande i vad gängen gör för något. Och att ändra socionomutbildningen så större fokus ligger på ungdomskriminalitet är också en felaktig insats.
Att politiker går in och detaljstyr vad som ska ingå i en universitetsutbildning är bisarrt. Länge har forskningen och universitetsvärlden varit ett sätt att inte bara förstå – utan också kritisera - samhället och politiken, utifrån vad forskningen visar. Att regeringen låter utbildningar styras av deras egna sunkiga värderingar är ett rejält övertramp. De saknar helt legitimitet i ett sådant beslut.
Regeringen hävdar att andra länder sänkt straffåldern – vilket är sant, men det har inte heller visat på någon större effekt. Unga personer kommer inte sluta begå brott för att de kan bli straffade. De kommer sluta begå brott när de känner att andra saker är mer meningsfulla att lägga sin tid på. Typ sport. Så i stället för att måla upp unga killar som ”criminal masterminds”, bör man se dem för vad de egentligen är. Unga pojkar som saknar vägledning och syfte i livet. Och börja med insatser utifrån det. Och spara de hårdare tagen till gängledarna och importörerna av drogerna som gängen slåss över.
I stället för att skärpa regler, lagar och utbildningar bör regeringen helt enkelt skärpa sina egna värderingar.