Jag kommer aldrig glömma den extremt tuffa retorik som var på det första regionfullmäktige mötet jag var på efter återkomsten till Gotland. Det var efter jag fått jobbet som politisk redaktör på Gotlands Folkblad, men innan jag officiellt hade börjat.
Tonen från den dåvarande borgerliga oppositionen var på högsta volym. Orsaken var det stora underskott som redovisats i regionens bokslut för 2015. Det största underskottet bland nämnderna var Hälso- och sjukvårdens underskott på 123 miljoner kronor. Från den borgerliga oppositionen krävdes nämndens ordförandes avgång och det yrkades även att ordföranden inte skulle få ansvarsfrihet för räkenskapsåret 2015 och om det inte gick var det hela nämnden som skulle nekas ansvarsfrihet.
Yrkandet var lika lågt som tonen var hög. Frågan gick inte ens till votering, men det negativa bokslutet mynnade ut i ett treårigt besparingspaket. Ett paket som genomförde och utvärderades av en utomstående granskare i form av Arkwrite. Betyget blev godkänt och de delar av granskningen som kunde gjorts bättre innehöll även tips inför nästa stora besparing.
Men inte ens detta hjälpte hälso- och sjukvården att klara av att hålla budget. Det krävdes en pandemi och en S-ledd regering för att statsbidragen skulle komma upp på en nivå där Gotlands sjukvård fick ekonomiska resurser att hålla budget. 2019, 2020, 2021 och 2022 räddades hälso- och sjukvårdens budget av stora statsbidrag och de fyra åren gav ett sammanlagt överskott på nästan 44 miljoner kronor.
Nu är sötebrödsdagarna slut och den första prognosen för 2023 visar på ett underskott på 105 miljoner kronor. Den stora orsaken är den SD-styrda M-L-KD regeringens ovilja att i den nya kris som föreligger skjuta till pengar till landets sjukvård. Men också att de tidigare extra statsbidragen som regionerna fick för ökade kostnader på grund av corona tas bort även om delar av kostnaderna finns kvar. Pandemin är inte över även om corona inte längre räknas som samhällsfarlig. Och de försiktighetsåtgärder som infört på grund av corona ligger delvis kvar och kostar pengar. Pengar som regeringen inte vill stå för.
Inget av detta blir bättre av den kostnadsutveckling vi har generellt i samhället. Kostnadsökningar för utrustning, material, el och bränsle drabbar även sjukvården på ön.
Jag hoppas att oppositionen som till vissa delar är den samma som 2016 kommer hålla en betydligt lägre ton. Nu är det inte läge att försöka ta billiga politiska poänger på en kostnadsutveckling som är ett arv efter den värsta pandemin i modern tid. Nu är det inte läge att ta billiga poänger på det faktum att den gotländska sjukvården är underfinansierad av staten.
Hälso- och sjukvårdsnämnden gör nu vad de kan. Även om uttrycket att vända på varje sten är uttjatat är just det vad som nu krävs. Men det blir ändå svårt att få till en bra ekonomi i underfinansierad verksamhet och utan extra statsbidrag får den gotländska sjukvården stora problem.