Efter budgetberedning deklarerade Gotlands politiker i allmänhet som S/M-regimen i synnerhet sin egen hjälplöshet inför Regionens utsatta ekonomiska läge. Jag har vid ett par tidigare tillfällen skrivit om hur Regionen själv försatt sig i detta läge. Denna text blir ytterligare ett sådant exempel.
Enligt Region Gotlands senaste årsredovisning – den för 2023 – så hade Regionen vid årsskiftet den 31 december exakt 7 204 anställda. Fyra år tidigare – innan de senaste fyra åren av "besparingar" och "återhållsamhet" – så hade Regionen enligt samma årsredovisning 6 786 anställda.
På dessa fyra år har alltså antalet anställda i Region Gotland ÖKAT med 418 personer.
Jag börjar förstå vad regionstyrelsens ordförande Meit Fohlin (S) möjligen menar med att vi har gjort "allt vi kan" och att det inte längre går att ta ansvar.
Utvecklingen med fler och fler anställda i Region Gotland sedan 2019 är inte den förväntade. Åtminstone inte förväntad av den dåvarande regiondirektören Peter Lindvall. Helagotland skrev 4 juli 2019 om hur antalet anställda ökat inom Region Gotland det gångna året – då också! Artikelns rubrik sammanfattade utvecklingen: "Antalet anställda ökar trots sparkrav".
Peter Lindvall menade då att den utvecklingen rimligen inte kunde fortsätta. På en fråga om Region Gotland kunde komma att ha nästan 7 000 anställda inom tio år svarade han:
– Jag tror att vi kommer att vara färre på grund av våra ekonomiska förutsättningar, utifrån att det finns färre i arbetsför ålder samt utifrån att vi kommer att lösa våra uppgifter på andra sätt.
Det blev heller inte "nästan 7 000 anställda inom tio år"
Det blev däremot över 7 200 anställda inom mindre än fem år.
Detta samtidigt som Regionens politiska företrädare klagar sin nöd och med eftertryck påstår att det omöjligen går att spara mer och samtidigt ta ansvar för välfärden.
Det är svårt att "spara mer" när man inte har sparat alls.
Peter Lindvall fick alltså väldigt fel om hur antalet anställda inom Region Gotland skulle utvecklas. Men det är ju inte han som ska lastas för att Region Gotlands regimer under de senaste fem åren underträffat hans förväntningar.
Det är något fundamentalt fel med hur Regionen styrs och förvaltas. Hur ska det sluta när det Regionens politiker är mest eniga om är att man varken kan eller vill ta ansvar för sin egen situation. Tvångsförvaltning?