CUF Gotland, Centerpartiets ungdomsförbund på ön, skriver i en insändare om att det är en dålig idé att Region Gotland tar på sig att förse sina skolors elever med frukost. Det har CUF Gotland alldeles rätt i.
Det beror inte på att frukosten inte är viktig. Inte alls. Det känner jag speciellt nu när jag inte lever som jag lär utan sitter och skriver ledare på fastande mage på grund av en hägrande deadline. Det hade jag gjort bättre efter lite fil, en smörgås och en kopp te.
Men svenska skolor förser redan sina elever med den mat som eleverna erfordrar under skoldagen. Ett ansvar som för övrigt står inskrivet i lagen. Enligt Frisk Mat är Sverige ett av bara tre länder där det är så.
Någonstans måste man dra en gräns för hur många uppgifter en Region eller en kommun kan och bör ta på sig, för att den ska kunna sköta de uppdrag den redan har. Att det allmänna redan bär ansvaret för att utfordra eleverna under skoldagen måste få vara tillräckligt.
Det är inte bara Region Gotland som har ansvar för sina elever. Det har även föräldrarna. Ja, främst föräldrarna. I synnerhet under den tid som inte är skoltid. Om elevernas frukostvanor är så undermåliga att det får konsekvenser för skolarbetet så bör det vara föräldrarnas ansvar att förändra detta.
Men innebär inte detta att olika elever får olika förutsättningar? Somliga elever lämnar hemmet laddade med den energi som skoldagens förmiddag kräver, medan andra inte får den start de borde få?
Så kommer det att vara så länge man inte separerar föräldrar och barn vid födseln och placerar barnen på institutioner som ansvar för dem dygnet runt.
Med tanke på stat och kommuns ytterst blandade meriter i de fall man verkligen finner det nödvändigt att ta över ansvaret för barn från föräldrarna så tror jag verkligen inte att det vore en bra idé på något sätt. Det vore kanske jämlikt, men också katastrofalt.
Familjen är en fantastisk företeelse som ska stödjas istället för att undermineras och degraderas. Om man kan konstatera att det finns på problem så är det bra att basera lösningen på just familjerna, istället för att försöka göra dem oviktiga.
Att Regionen bör undvika att ta på sig nya ansvar och nya utgifter är för övrigt en klokskap som kan och bör appliceras även på många andra frågor. Det kan visa sig nödvändigt att lägga planer på is på is.