Region Gotland hade upptäckt bakterien några dagar innan man slog larm. När larmet väl gick ut valde man att informera brett via alla sina egna kanaler, i traditionella medier och sociala dito.
Ansvariga bedömde inte att ett VMA, viktigt meddelande till allmänheten, var nödvändigt. Då ljuder Hesa Fredrik och alla uppmanas gå in och lyssna på radion eller söka information på annat sätt.
Regionen skickade också sms som uppenbarligen inte nådde alla. Gotlandshem sms:ade alla sina hyresgäster vilket verkar ha fungerat bättre.
Med tanke på att faran inte verkar vara jättestor (igen: osvuret är bäst, det kan ännu hända mycket) har vi alla möjligheten att fokusera på att lära av det inträffade.
Regionen ser över sina rutiner för att nå ut via telefon. Men här finns också mycket av lära för oss medborgare. När man läser kommentarer kring händelsen ser man att många verkar leva i tron att allt som händer är någons fel och att denna någon också har ett ansvar att ersätta medborgarna för de konsekvenser som kan bli aktuella.
Man vill ha tappställen där regionen ska erbjuda alla drabbade drickbart vatten. Men vattnet i kranen går att använda om man kokar det. Vad blir krångligast, koka eget vatten eller ta sig till ett tappställe för att fylla en dunk som rimligen måste fyllas ganska snart igen.
Det skulle knappast vara accepterat att komma och fylla en egen liten privat vattentank.
Likaså finns krav på att regionen ska ersätta medborgarnas eventuellt ökade elräkningar som kan bli följden av att vattnet måste kokas. Eller slippa betala vattenräkningen av samma skäl.
Det finns också flera som efterlyser att Helagotland ska låsa upp sina nyhetsartiklar där vi framför allt hämtar informationen som finns tillgänglig för alla att läsa på öppna källor som gotland.se.
Jo, regionen har en del att lära för kommande – i värsta fall allvarligare – scenarion. Absolut. Men läxan behöver också läras på medborgarnivå. Både vad gäller den egna beredskapen och kunskap om var det egna ansvaret börjar och det allmännas slutar.
Regioner, kommuner och staten har ett stort övergripande ansvar för att samhället ska fungera, även vid kriser. Men du har också ett eget ansvar. Inför kriser ska du "förbereda dig så gott du kan utifrån dina behov och förutsättningar. Du behöver se till att du och dina nära har mat, dricksvatten, värme och möjlighet att ta emot viktig information".
På Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps webbplats finns bra information om det personliga ansvaret. Som privatperson finns det mycket du inte kan påverka i en krissituation men du har ett ansvar att vara så förberedd du kan. En kris kan ju vara av olika slag, det handlar inte alltid om kriser som lamslår hela samhället, utan till exempel en kris som den vi lever i nu där delar av ön inte kan använda vattnet.
I alla kriser ägnas samhällets gemensamma funktioner åt det mest primära, hjälp till dem som behöver det mest, samt så klart att avvärja krisen i det fall man kan göra det.
Om vi förstår varandras ansvar – och tar vårt eget – har vi större förutsättningar att klara alla kriser bättre än om vi sitter still och pekar på nån annan.