Regionstyrelsen har satt upp åtta mål som den kallar "nämndspecifika" och som den ska leva efter under fyra år från 2024 till och med 2027. Dessa kan man läsa om på Region Gotlands webb och ett av målen lyder:
"Under perioden 2024-2027 ska andelen ekologiska livsmedelsinköp öka årligen. Målet är att andelen är 2027 ska vara 40 procent."
Det är en väsentlig ökning av tidigare ambitionsnivåer för den mat som Regionen köper in för att sedan servera till medborgare som till stor del är försvarslösa.
P4 Gotland kan nu också rapportera om hur andelen ekologiska varor i Regionens offentliga kök kommer att öka i framtiden, efter en nyligen genomför upphandling av olika typer av råvaror
Hur går det under tiden med hushållens inköp av ekologiska varor? Till hur stor del handlar medborgarna ekologiskt?
Den andelen är mycket lägre än för Regionens inköp. Den är inte bara lägre utan dessutom dessutom sjunkande. Trendbrottet skedde redan för några år sedan.
I Ekologiska årsrapporten 2023, som publicerades i mars i år, skriver man:
"Konsumenter tenderade att handla färre eller billigare produkter och försäljningen av ekologiska livsmedel tappade andelar i dagligvaruhandeln. I fysiska butiker minskade försäljningsvärdet för ekomaten med 0,8 procent samtidigt som den steg med 9,3 procent för konventionella livsmedel."
Detta var under ett år då matpriserna steg, så volymerna för ekomaten sjönk mycket mer än 0,8 procent.
Den enda säljkanalen där andelen ekologiskt faktiskt ökade var Systembolaget.
Totalt stod ekologiska varor för 7,8 procent av försäljningen under 2023, vilket var en minskning med 0,5 procentenheter.
Det är en andel som ändå drivs upp av offentliga inköpare som Region Gotland.
Hushållen har blivit mer skeptiska.
Är det inte märkligt att Region Gotland, som anser sig vara i sådana ekonomiska trångmål att man skickar ut nödsignaler nationellt, samtidigt anser sig ha råd att lägga extra pengar på ekomat som inte har några påvisbara positiva hälsoeffekter och som tar större arealer i anspråk än den mera gängse matproduktionen. Det kostar att markera godhet men det är tydligen oundgängligt och då är det ju tur att det finns någon annan som betalar för symbolpolitiken. Men medborgarna, som står för de skattemedel som Regionen spenderar, väljer samtidigt i allt högre grad bort ekomaten. Somliga av ekonomiska skäl. Andra, som jag, därför att vi tror att man skapar fler problem än man löser om ekomatsproduktion blev norm.